De efterlyser en mer positiv berättelse om läraryrket

Lia Sirelius och Mårten Björkgren tycker att debatten fokuserar för mycket på läraryrkets baksidor, och skulle gärna se fler nyanser. Foto: Privat/Ida Rebers.
Skribent
Håller grundtilliten till skolan långsamt på att smulas sönder? Lärarutbildaren Mårten Björkgren från Åbo Akademi i Vasa känner en viss oro över vår samtid. Tillsammans med läraren Lia Sirelius diskuterar han hur lärarrollen förändrats under decenniernas gång.
– Jag tror inte att någon av mina tidigare lärare kunnat tro att jag skulle bli lärare, inte ens i sina vildaste fantasier, säger Lia Sirelius.
Hon har utbildat sig till klasslärare senare i livet, och hade själv många utmaningar under sin egen skoltid. Det här ledde till att hon blev intresserad av specialpedagogik och lärarens roll i skolan. I dag är hon planeringsansvarig lärare inom grundläggande utbildning för vuxna i Helsingfors stad.
Nyligen rapporterade rikssvenska medier om extrema situationer där föräldrar tar med sig familjeadvokaten på barnens utvecklingssamtal. Det visade sig sedan vara en nyhetsanka, och svårt att verifiera varifrån historien kom.
Samtalet om advokater gör Lia Sirelius påmind om ett undertecknat maskinskrivet brev som hennes mamma sparat. Där intygar hon att ansvaret för Lias skolgång och inlärning vilar på henne som mamma under den vecka då hon har anhållit om ledigt för dottern.
– I dag har skolan en större skyldighet att stöda elever som blivit efter i sin skolgång, oberoende av bakomliggande orsak, säger Sirelius.
Efterlyser mer lyhördhet och tillit
Lia Sirelius reflekterar över lärarrollen tillsammans med lärarutbildaren Mårten Björkgren som snart ska gå i pension. Under sin långa karriär har han bland andra uppdrag länge varit äldre universitetslektor i religionsundervisningens didaktik vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier i Vasa. Bakom sig har han också en karriär som präst inom Borgå stift.
– Skolan ses inte längre som ett gemensamt projekt, vilket den ännu gjorde när vi levde i skuggan av Sovjetunionen. Genast efter kriget bars vi av en tanke om att bara man satsar på utbildning, hårt arbete och flit, går det bra trots allt.
Allt fler föräldrar verkar oroa sig för att skolan inte kan ge det som de upplever att just deras barn behöver, och det här är en oro som vi behöver diskutera.
Det här står delvis i kontrast till dagens individualiserade samhälle, och Björkgren funderar på hur vi borde gå till väga.
– Allt fler föräldrar verkar oroa sig för att skolan inte kan ge det som de upplever att just deras barn behöver, och det här är en oro som vi behöver diskutera. Kan vi hitta en gemensam förståelse för det vi kallar barnets bästa? Kan vi bli lite mer lyhörda, tillitsfulla och barmhärtiga mot varandra?
Läraren måste kunna förklara sina pedagogiska val
Samtidigt som eventuella advokater i skolan diskuteras, påminns lärarna om en svunnen tid då den äldre generationen neg för läraren. Det väcker både förundran och munterhet. Mårten Björkgren lyfter spontant fram klasstillhörighet, som en skillnad mellan förr och nu.
– En orsak till att en äldre generation neg för läraren, var ibland att många vuxna inte hade någon längre utbildning själva, medan läraren stod för både bildning och kunskap.
Samtalet börjar inte oväntat handla om alla nya krav som lärarrollen nu omfattar. En sak blir tydlig. Lärarna måste vara transparenta och kunna förklara sina pedagogiska val på ett sätt som föräldrar kan förstå och acceptera.
– Föräldrarna är mer medvetna, aktiva och lyfter starkt fram det egna barnet. Det innebär att vi som lärare måste vara tydliga och motivera varför vi gör de val vi gör i undervisningen, säger Lia Sirelius.
Lärarkåren är brokig och lärare har olika sätt att se på lärarrollen
Mårten Björkgren säger att när man diskuterar lärarrollen behöver man påminna sig om att lärarkåren består av många olika slags lärare med olika typer av professionalism.
– Som ämneslärare kan du komma in i yrket tack vare en stark passion för ditt ämnesområde. För klassläraren handlar det ofta om ett bredare uppdrag som från första början innefattar både undervisning och fostran. Speciallärarna fokuserar i större utsträckning på stödåtgärder som främjar den enskilda elevens lärande.
När Lia Sirelius tidigare jobbade som speciallärare valde hon att själv forma sin lärarroll. I stället för att stirra blint på prov och resultat, försökte hon lära känna varje elev och plocka fram det positiva. Eftersom hon jobbade med smågrupper kunde hon ägna mycket tid och energi till det här. Hon säger att det kan vara svårt för exempelvis en ämneslärare att acceptera hennes sätt att se på sin lärarroll.
– Men det är förståeligt, eftersom det också är de som sedan ska ge vitsord.
Antagningssystemet kan påverka vilka som blir lärare
Framtidens lärare då? Mårten Björkgren leder in samtalet på de förändringar som skett i antagningssystemet.
– När vi tidigare antog studerande till lärarprogrammen var antagningsprocessen något mer generös och baserade sig på fler faktorer, där man i viss mån kunde bedöma studenternas kommunikativa och personliga egenskaper. Nu har systemet blivit mer kliniskt, och antagningen prioriterar akademisk prestation och till och med förmågan att hantera stress under urvalsprovet.
Björkgren säger att det här kan påverka vilka lärare vi får under de kommande åren.
– Det kan bli bra, svårt att säga, men bredden tycks krympa i alla fall.
Läraren visar på möjligheterna för eleven
Under samtalet sänder Mårten Björkgren alla rektorer en varm tanke. Att hantera en mångfald av olika slags lärare ställer stora krav på ledarskapet, men vad krävs det för kunnande av dagens lärare?
Samtalet pekar på en rad viktiga faktorer – förmågan att skapa relationer, att se varje elevs potential, att kunna kommunicera och samarbeta effektivt med kollegor och föräldrar.
Björkgren lyfter slutligen fram det som han tycker att lärarrollen i grunden handlar om.
– Jag ser läraren som den som professionellt iscensätter lärande, men också framtiden och möjligheterna för eleverna.
Uppmärksammar det positiva i läraryrket
Lia Sirelius undervisar just nu främst vuxna, och varje dag lär hon sig otroligt mycket själv. Utmaningen med att vara medlärande i gruppen blir att inte falla ur lärarrollen. Trots stressen vill hon fästa blicken på vardagens positiva saker. Mårten Björkgren efterlyser ett alternativt narrativ, och Lia Sirelius håller med.
– Många lärare känner sig slitna, men ändå skulle det vara viktigt att lyfta fram alla fina upplevelser man får i det här yrket. Allt det där som ger mening, och när det uppstår gnistor.
Här kan du läsa alla artiklar i temahelheten Lärarrollen.