Därför missar debatten om finskundervisningen målet enligt professorerna – de vill slå hål på gamla myter
Bakom elevernas finskakunskaper ligger mycket mer än bara lärarnas insatser, men det glöms ofta bort i debatten, säger professorerna Michaela Pörn och Siv Björklund. De lyfter tillsammans med utvärderingsexperten Carola Åkerlund fram hur attityder, kommunens språk och engelskans framfart spelar en större roll än många tror.
– Jag blir ledsen när finsklärarna får oförtjänt kritik. Debatten i medierna grundar sig i en lite gammaldags syn på hur man lär sig språk, och diskussionen går åt fel håll, säger Michaela Pörn som är professor i finska språkets didaktik vid Åbo Akademi.
Hon och hennes professorkollega Siv Björklund har märkt att det ännu en gång pågår en debatt i de finlandssvenska medierna om undervisningen i finska. Den här gången är det lärarna som är oroade över att elevernas kunskaper ”kollapsar”. Andra gånger har debatten handlat om varför skolan inte lyckas med att lära ut finska.
De två professorerna anser att debatten ofta blir snedvriden och onyanserad. Många unga kan i dag flytande engelska, men beror det då i omvänd ordning på att vi har så bra undervisning i engelska?
– Det görs hela tiden massor med goda utvecklingsinsatser inom finskundervisningen och därför är det synd att samtalet stampar på stället, säger Michaela Pörn.
Stor utveckling på fältet
Att det faktiskt händer saker på fältet kan undervisningsrådet Yvonne Nummela vid Utbildningsstyrelsen, UBS, bekräfta. Hon har ett helhetsansvar för lärstigen i finskundervisningen i svenska skolor i Finland.
– Lärstigen i vårt land kännetecknas av att den börjar tidigt, ofta redan i årskurs ett. Under de senaste åren har det gjorts betydande satsningar på det andra inhemska språket.
Nummela listar olika utvecklingsprogram, kampanjer, rapporter och utredningar som även omfattat småbarnspedagogiken. Arbetet har också resulterat i att UBS börjat producera olika typer av stödmaterial för lärare och elever. Här finns till exempel yrkesutbildningen med som ett fokusområde där det snart kommer att finnas tillgängligt material.
”Man vill alltid skuldbelägga lärarna”
En av de stora satsningarna som gjorts är den longitudinella utvärderingen i A-finska under åren 2019 till 2021. Utvärderingsexperten Carola Åkerlund, numera pensionerad från Nationella centret för utbildningsutvärdering, ställer gärna upp för en intervju. Hon brinner för ämnet och har själv undervisat i finska i många år.
– Det som framkom i undersökningen bekräftar det som jag alltid vetat: det finns bakgrundsfaktorer som skolan inte kan påverka. Ändå vill man alltid skuldbelägga lärarna, säger hon.
Kommunens språk är avgörande
I den här undersökningen valde man att ta in en helt ny infallsvinkel, nämligen kommunens svenskhetsgrad. Resultatet visade tydligt att ju mer svenskspråkig en kommun är, desto sämre kunskaper har eleverna i finska i genomsnitt.
För att belysa kunskapsutvecklingen undersökte man elever i årskurs 6 och följde upp samma elever tre år senare.
– De som var svaga i finska i sexan var ofta fortsättningsvis svaga i nian, vilket visar att grunden är mycket betydelsefull. Ett konkret förslag kunde vara att ge olika stöd och resurser till kommunerna utifrån deras behov, säger Carola Åkerlund.
Elever i svenskspråkiga kommuner upplever ofta att de inte har någon nytta av att kunna finska.
Förutom kommunens språk påverkar också socioekonomisk bakgrund och elevernas inställning.
– Elever i svenskspråkiga kommuner upplever ofta att de inte har någon nytta av att kunna finska, säger Åkerlund.
För mycket grammatik?
Vid Utbildningsstyrelsen lyfter Yvonne Nummela fram ytterligare åtgärder som gjorts för att förbättra situationen. Hon nämner Språkambassadörernas arbete, kampanjen Hejmoi och utvecklingen av Tandempedagogik.
– Många rapporter visar att kommunikation och muntliga övningar finns med på finskalektionerna, men det kanske behöver betonas ännu mera och kopplas ännu starkare till elevernas livsområden och vardag. I läroplansgrunderna är fokus för språkens del just på att eleven och den studerande ska lära sig att använda språket i kommunikationssituationer, säger Yvonne Nummela.
Den starka betoningen på grammatik är en kritik som ofta hörs i debatten. Michaela Pörn vill även här rätta till missuppfattningar.
– Läroplanen har ändrats och vi har gått från en betoning på det grammatikaliska till ett autentiskt kommunikativt perspektiv. Det här syns även i studentskrivningarna och i dagens läroplan nämns inte ens grammatikaliska strukturer längre.
Borde lärarna kunna bättre finska?
Hur står det till med lärarnas kunskaper i finska? Skulle eleverna bli bättre om klasslärarna var mer språkkunniga? Eller om ämneslärarna började undervisa i de lägre årskurserna? Carola Åkerlund intygar att många klasslärare upplever att de inte har tillräckliga kunskaper i finska för att undervisa i läroämnet.
Michaela Pörn har hört de här frågorna många gånger och menar att de speglar en föråldrad syn på språkinlärning.
– Naturligtvis är det en fördel om en lärare är duktig i sitt ämne, men hela undervisningen står och faller inte på lärarens egen kompetens i språket. Lärarens uppgift är att skapa förutsättningar för eleverna att komma i kontakt med språket och få möjlighet att använda det. Om man tror att lärarens språkkunskaper automatiskt förbättrar undervisningen, tror man samtidigt att språkinlärning sker genom att läraren förmedlar kunskapen till eleverna.
Skapa en språkberikad skola
De två professorerna hänvisar till de stora förändringarna i samhället under den senaste tiden. Engelskan vinner terräng och tränger undan andra språk. För barn som växer upp i enspråkiga miljöer är det finska språket nästan helt frånvarande i vardagen.
Siv Björklund, professor i språkbad och flerspråkighet, talar varmt för en språkberikad undervisning som sträcker sig bortom de få finsklektioner som finns på schemat. Man måste skapa språkmedvetna skolor där alla lärare gemensamt anstränger sig och strävar mot samma mål.
– Vi behöver hela tiden skapa autentiska situationer där man kan öva språket. När man lär sig bokstaven T, kan man samtidigt passa på att lära sig några finska ord på samma bokstav, säger hon.
Är vi så dåliga som vi tror?
Siv Björklund vill till sist lyfta fram en viktig fråga. Är vi finlandssvenskar verkligen så dåliga på finska som vi tror? Hon säger att vi behöver ta in ett jämförande perspektiv.
Nästan hälften av våra barn i svenska skolor kommer numera från tvåspråkiga hem.
– Nästan hälften av våra barn i svenska skolor kommer numera från tvåspråkiga hem. Kan det vara så att vi därför ställer betydligt högre krav på finskan i svenska skolor än vad vi ställer på svenskan i finska skolor?
För den minoritet av barn som kommer från enspråkiga hem på enspråkiga orter blir tröskeln väldigt hög när förväntningarna är stora på att de ska kunna tala korrekt finska relativt snabbt. På de här orterna råder det också brist på hobbyverksamhet där de kan öva sin finska.
– Man måste helt enkelt bada i språk för att lära sig det, säger Michaela Pörn.
Timfördelningen för andra inhemska språket i grundskolan
- För A1-språket (oftast finska i de svenskspråkiga skolorna)
är det totalt 18 årsveckotimmar (åvt). - Antalet undervisningstimmar ska ges enligt följande: åk 1-2 ska ha 2 åvt, åk 3-6 ska ha 9 åvt och för åk 7-9 är det 7 åvt som gäller. Utbildningsanordaren/kommunen besluter hur årsveckotimmarna fördelas på de olika årskurserna.
- För B1-lärokursen är det totalt 7 åvt, fördelade så att det på åk 6 är 2 åvt, likaså på åk 7, samt 3 åvt på åk 8-9 som kan fördelas enligt lokalt beslut.
- Då det gäller B1-lärokursen kan kommunen besluta om hur de 3 årsveckotimmarna fördelas på åk 8-9.
Här finns timfördelningen.
Här kan du läsa alla artiklar i temahelheten Finskakunskaper.
Arbetar som studierådgivare vid Åbo Akademi och kan intyga att det under de senaste åren skett en tydlig förändring gällande det obligatoriska andra inhemska språket, uttryckligen då finskan, i examen. Det är allt fler som säger att de har svårt med språket och kursen. Verkar också som att det inte enbart är en kunskapsmässig förändring utan också inställningen har förändrats.
I vissa skolor, ännu till dags dato, får eleverna vitsord som grundar sig på hur bra eleverna är på rättstavning i finska. Elever skulle kunna få mycket rätt muntligt men får låga vitsord pga detta. Hur tror man att elever dels ska orka hålla motivationen för ämnet och dels ens förstå att de nog kan, bara man inte bedömt stavfel. Stavning är en mognadssak för många men det tas inte i beaktande i finskaundervisningen.