Utbrändhet, ångest och ensamhet drabbar många nyblivna lärare. Steget från studier till arbetsliv är stort – och här kan en mentors stöd vara avgörande. I den här artikeln träffar vi en lärarmentor och två unga lärare som nyligen gett sig in i ett arbetsliv som inte riktigt blev som de tänkt sig.

– Jag jobbade 12 timmar per dag, och kunde inte hålla ledigt under veckosluten. Efter ett tag kände jag mig så uppgiven att jag kunde börja gråta flera gånger under arbetsdagen.

Så beskriver klasslärare Sonja Larma sin första tid i arbetslivet. Hon hade blivit lovad en klass med yngre elever, men kort innan arbetsförhållandet inleddes fick hon frågan om hon trots allt kunde ta en sjätteklass.

– Som ny lärare vill man vara flexibel och ge ett gott intryck, så jag tackade ja.

Till råga på allt hamnade Sonja Larma i ett lärarteam som jobbade mycket ambitiöst med förhållandevis flexibla undervisningsmetoder. 

Eleverna var vana vid gruppundervisning och att få arbeta utanför klassrummet, och att få använda mycket dator, vilket gjorde det svårt att övervaka lektionerna. Traditionella läromedel användes inte, utan lärarna förväntades skapa allt undervisningsmaterial själva.

– Efter ett tag började jag få symptom på utbrändhet. Jag minns en gång när det kändes som att golvet höll på att rasa under mina fötter.

Bild av leende kvinna med långt brunt hår.
Klassläraren Sonja Larma säger att det är viktigt att ta fasta på det positiva i jobbet – som god respons av kolleger, vårdnadshavare eller elever. – Man ska ta det till sig och inte förminska det.
Tanken på att fortsätta jobba som lärare gav ångest

Sonja Larma, som hade fått mycket fin feedback under sina klasslärarstudier vid Helsingfors universitet, kände sig nu ensam och övergiven i arbetslivet.

– Jag skulle gärna ha velat att rektorn kommit och träffat mig genast i början, men det tog flera veckor innan jag träffade skolans rektor. Då kände jag mig inte prioriterad. Jag fick stöd, men stödet var inte tillräckligt.

Osakligt bemötande av vårdnadshavare, och sociala problem bland eleverna, bidrog till känslorna av utbrändhet. Sonja Larma upplevde hjärtklappningar, uppgivenhet, trötthet och ångest inför arbetsdagen. Hon började tvivla på sitt yrkesval.

– Tanken på att fortsätta jobba som lärare gav mig ångest. Mitt kontrakt tog slut i mars, men jag hade knappast orkat vårterminen till slut.

Steget ut i arbetslivet blir ett kliv över stupets kant

Susanna Westermarck jobbar som speciallärare och mentor för nyblivna lärare. I mentorrollen möter hon många unga lärare, och han kan bekräfta att Sonja Larmas upplevelser tyvärr inte hör till ovanligheterna. 

– Grundproblemet är känslan av ensamhet. Den första tiden i arbetslivet är ofta psykiskt väldigt belastande. Utbrändhet är vanligt. Verkligheten i skolorna kan bli en traumatisk upplevelse om lärarjobbet visar sig vara något annat än det man tänkt sig.

Susanna Westermarck säger att lärarutbildningen är teoretisk och ger god didaktisk sakkunskap, men omöjligtvis kan ge studerandena tillräckliga erfarenheter i allt annat som hör till jobbet – från rapporteringskrav till föräldrakontakt.

– Praktiken under studierna är väldigt viktig, men det första jobbet blir ändå en slags ensam soloflygning. Steget ut i arbetslivet blir ett kliv över stupets kant, där man hoppas att vingarna bär.

Susanna Westermarck säger att läroplanen ställer väldigt höga krav på lärarna, särskilt när det gäller att möta varje elev på deras egen nivå. I en klass med 20 elever är det en omöjlig uppgift, oberoende av hur duktig läraren är.
Långa arbetsdagar innan rutinerna faller på plats

Jenny Karlsson jobbar sedan ett halvår tillbaka som klasslärare och speciallärare. Hon håller med Susanna Westermarck om att studierna inte kan förbereda en blivande lärare på alla aspekter av yrkeslivet.

– Det som förvånade mig är hur ensamt det här jobbet kan kännas. Under studietiden var min bild att läraryrket var väldigt socialt, med många kollegiala samtal. Och visst kan jag bolla tankar med mina kolleger, men varje lärare blir ändå rätt ensam med sin klass.

Jenny Karlsson säger att arbetsdagarna blev långa, särskilt under de första månaderna innan alla rutiner hade fallit på plats. Mycket handlar om att lära sig att ställa ribban på rätt nivå.

– Alltid går det inte att uppnå sina egna ideal, och det är okej. Man måste acceptera att alla lektioner inte blir perfekta, trots att man har en ambitiös lektionsplan där eleverna både ska röra på sig och sitta stilla, lyssna aktivt och göra själva.

Under vissa perioder när jobbet har känts riktigt tufft har även Jenny Karlsson funderat på hur hon skall orka med en hel karriär som lärare. Då har en god kontakt till skolans ledning varit värdefull.

– Jag har fått väldigt bra stöd, och känner att jag kan fråga rektorn när jag behöver hjälp.

Ung leende kvinna står framför en griffeltavla.
– Det gäller att ta vara på de stunder man verkligen känner att man lyckats, som när eleverna gör framsteg, säger klasslärare Jenny Karlsson. Då orkar man bättre de dagar då jobbet känns tungt. 
Bekräftelse är viktigt: Ingen är perfekt varje dag

Susanna Westermarck intygar att många unga lärare upplever det utmanande att sätta gränser för det egna arbetet.

– Lärare är ofta väldigt ambitiösa. Särskilt som ny lärare vill man gärna bli omtyckt av alla: eleverna, föräldrarna och skolans ledning.

När Westermarck som mentor träffar unga lärare får hon ofta frågor om hur man ska orka med allting som krävs. Att växa in i rollen som lärare handlar om att lära sig att sätta gränser, att improvisera när lektionsplanen inte håller och att inse att ingen förväntas vara anträffbar på Wilma dygnet runt.

– De flesta vet nog var gränserna ska gå, men det är viktigt att få bekräftelse på att man tänker rätt.

En mentor kan bygga broar mellan studier och jobb

Susanna Westermarck har studerat till mentor vid Åbo Akademi, en utbildning som ordnats delvis på grund av att motverka det stora svinn av unga lärare som byter jobb efter bara några år i arbetslivet.

Enligt Westermarck skulle det finnas mycket jobb för lärarmentorer, men det saknas ett system för hur det här kunde organiseras på kommunal nivå.

Har man tur så får man mycket stöd, har man otur lämnas man ensam.

– Nu hänger mycket på de enskilda skolorna. Har man tur så får man mycket stöd, har man otur lämnas man ensam. Man borde inse att en förutsättning för att eleverna ska må bra är att läraren mår bra, säger Susanna Westermarck.

Jenny Karlsson ingår i ett nätverk där nyblivna lärare från olika skolor träffas regelbundet.

– Det har varit givande att inse att andra lärare i samma situation funderar på exakt samma frågor som jag. 

Våga ställa krav och sätta gränser

I dag har klasslärare Sonja Larma återfått tilltron på att hon valt rätt yrke. Hon fick ett nytt jobb i en annan skola, med normal arbetsmängd och ledningens fulla stöd.

– När jag började på den nya skolan kände jag att “Oj, kan det vara så här bra?” Jag kan träffa rektorn så ofta jag behöver, och rektorn har också uppmuntrat mig att genast ta kontakt om det uppstår problem.

Tipsen hon ger till andra unga lärare är att spela med öppna kort: våga ställa krav och våga sätta gränser.

– Vänta inte för länge med att berätta om problemen för skolans ledning, då blir tröskeln hög. Och var ledig under veckosluten – alla behöver tid för återhämtning för att orka på jobbet.

Här kan du läsa alla artiklar i temahelheten Lärarrollen.

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.