Lärarutbildningarna i Svenskfinland fokuserar på mångfald – ”Ingen lärare är neutral”
På pedagogiska fakulteterna vid Helsingfors universitet och Åbo Akademi är målet att varje kurs ska anknyta till diversitetsfrågor. Det ställer höga krav på studerandena, som tvingas konfrontera sina egna fördomar.
– Mångfald, flerspråkighet och social rättvisa är vårt kompetensinnehåll och våra centrala värderingar, säger Fritjof Sahlström, professor i pedagogik vid Helsingfors universitet.
Den svenskspråkiga lärarutbildningen i huvudstaden har verkat enligt dessa principer sedan starten 2016. Under studiernas gång går studerandena allt djupare in i frågor som berör diversitet och mångfald. Universitetslektor Pia Mikander säger att fokus ligger på att se skolan ur ett samhälleligt perspektiv.
– Det är vanligt att studerandena i början av sina studier har en individpsykologisk syn på lärande. Många har kanske läst psykologi i gymnasiet, men inte sociologi. Vi vill betona vikten av att zooma ut, och se klassen som en helhet – och skolan som en del av samhället. Alla problem som finns i vårt samhälle rinner in i klassrummen. De utkristalliseras där, när elever med väldigt olika bakgrund ska jobba tillsammans.
Bredda normerna genom ett inre filter
Fredrik Rusk, biträdande professor i pedagogik vid Åbo Akademi, håller med. Efter en omfattande uppdatering av kursplanerna vid pedagogiska fakulteten ligger en allt större vikt vid diversitetsfrågor i klasslärarutbildningen.
– Eftersom vår skola ska vara en skola för alla, och alla skall känna sig trygga i klassrummen, måste vi arbeta med strukturer och med att bredda våra normer. Lärarna bör vara medvetna om vilka normer de själva, medvetet eller omedvetet, för vidare i klassrummet.
Rusk förklarar att arbetet med diversitet börjar hos läraren själv och att det handlar om att internalisera en reflekterande inställning till sitt eget beteende: Att betrakta sig själv genom ett inre filter.
– Ingen är perfekt, men det gäller att sträva till ett mångfaldsperspektiv i allt man gör. Det här gäller alla skolämnen och all verksamhet i klassrummen. Det är viktigt att analysera de små detaljerna i skolvardagen: exempelvis hur man talar, och vilka texter man väljer i undervisningen.
Lärare som representerar minoriteter kan bli starka förebilder
Pia Mikander vid Helsingfors universitet betonar vikten av att avskaffa idén om att läraren, ens i teorin, skulle kunna vara opartisk. De flesta lärare tillhör en privilegierad majoritet.
Så fort man som lärare möter sin klass signalerar man något, såsom vithet och ett visst sätt att klä sig. Att tala om sin man eller fru befäster eventuellt heteronormativitet.
Pia Mikander
– Ingen lärare är helt neutral. Så fort man som lärare möter sin klass signalerar man något, såsom vithet och ett visst sätt att klä sig. Att tala om sin man eller fru befäster eventuellt heteronormativitet. Hur man tar sig till skolan säger något om ens sociala ställning, förklarar Mikander.
Mikander påpekar att lärare som representerar minoriteter kan bli starka förebilder för barn som tillhör samma minoritet.
– Det kan exempelvis handla om lärare som har dyslexi, eller inte har svenska som första språk. Det här kan inverka starkt positivt barn som känner igen sig: “Oj, det där kunde vara jag.”
Rasismen lever också i Svenskfinland – utmaningen är att möta den
Professor Fritjof Sahlström påpekar att arbetet med att granska sina egna normer och fördomar ställer stora krav på studerandena.
– Vi har alla uppfattningar om världen som inte enbart är objektivt grundade. Var och en av oss är medvetet eller omedvetet fördomsfull. Det är lätt att principiellt acceptera detta, men det är krävande att inse att man själv också är en del av problemet.
På pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet har man nyligen infört kursen Pedagogik och mångfald, där första årets studerande får reflektera över vilka privilegier de har, och vilka minoriteter de eventuellt tillhör.
– För mer erfarna studerande erbjuder vi kursen Didaktik och social rättvisa. Där diskuterar vi verkliga fall som uppstått under studerandenas praktikperioder. För många studerande har det varit ögonöppnande att inse att rasism inte enbart tillhör det förflutna eller andra kulturer, utan är ett konkret problem också här och nu, säger Pia Mikander.
På Åbo Akademi jobbar man bland annat med att få in fler inslag från speciallärarutbildningen i klasslärarutbildningen. På så sätt kan studerande lära sig att bättre bemöta de elever som faller utanför normen. Dessutom har vissa kurser inom det engelskspråkiga magisterprogrammet slagits samman med det svenskspråkiga.
– Det innebär att studenterna får möta en mångfald som de annars kanske inte skulle ha kommit i kontakt med. Vi har en mångfald av studerande, och som föreläsare lär jag mig själv också hela tiden nya saker om diversitet, säger Fredrik Rusk.
Brist på tillgång till mångfald i Svenskfinland
Jämfört med finskspråkiga skolor är skolorna i Svenskfinland relativt homogena. Detta beror till stor del på att familjer med invandrarbakgrund ofta integreras på finska. Fritjof Sahlström påpekar att det försätter de finlandssvenska skoleleverna i en orättvis position.
Skolan ska förbereda för livet i samhället, och här har den svenskspråkiga skolan mycket sämre förutsättningar än den finskspråkiga.
Fritjof Sahlström
– Det här är ett stort rättviseproblem för de svenskspråkiga barnen. De har lika mycket rätt att möta mångfald som de finskspråkiga barnen, men vi klarar inte av att tillgodose det. Skolan ska förbereda för livet i samhället, och här har den svenskspråkiga skolan mycket sämre förutsättningar än den finskspråkiga.
Jag ser inte mycket hopp för skolan om det här representerar vad lärarutbildningen går ut på. Ord som ”priviligierad”, ”vithet”, ”heteronormativitet”, etc. berättar att ni fullständigt har internaliserat det post-modernistiska nonsens som just nu håller på att få de amerikanska elit-unversitetena på fall. Ni gör ju lärarna neurotiska och därmed i sinom tid barnena med.
Håller helt med dig Johan! 👍🏻
Tog mina pedagogikstudier i Helsingfors 2018-2019. Då var ännu denna röda tråden relativt ung som koncept och jag upplevde att integreringen av dessa tre teman misslyckades ställvis. Men nu har det gått så många år och lärarna är så bra, att jag tror att det kan helt bra funka. Hälsningar till Brobergsterrassen!
Måste även kommentera följande.
”Det här är ett stort rättviseproblem för de svenskspråkiga barnen. De har lika mycket rätt att möta mångfald som de finskspråkiga barnen, men vi klarar inte av att tillgodose det.”
Det där är ett något bisarrt konstaterande, med tanke på att det helt allmänt skrivs om skol-shoppande på den finska sidan. Skol-shoppande som görs i avsikt att just gå misste om mångfalden, som ju så ofta är en eufemism för att lärare är tvungna att spendera en stor del av sin tid på annat än lärandet.
Om man förhöll sig pragmatiskt till de förändringarna som sker i vårt samhälle och agerade därefter, så skulle det finnas en chans att det inte går åt skogen. Men om man ideologiskt besluter att förändringarna definitionsmässigt är goda och att det är en orättvisa om man inte får ta del av dem, så är sannolikheten att det går åt skogen mycket hög.
Idag har det gått så långt så vissa 100% finska familjer vill att deras barn ska gå i skolan med få eller inga invandrare dvs den svenska skolan i distriktet. (Prolemen är tydligen för stora i de finska slokorna.) Dessa familjer är inte många och gäller heller inte många skolor men reda att detta fenomen existerar är sorgligt.