Teknologi i skolan skapar oro för det långvariga lärandet

Elevers bristande förkunskaper väcker allt mer oro. Undervisningen behöver digitaliseras samtidigt som lärare själva är osäkra på om det är den rätta vägen för utvecklingen. På grund av den kontinuerliga samhällsförändringen behöver också undervisningen svara mot framtidens behov. På grund av detta behöver man tillägga en variation av digitala verktyg som också stöder pedagogiken. Under de senaste fem åren har digitaliseringen, elevernas och lärarnas kunskaper och förhållande till användningen av informations- och kommunikationstekniken undersökts allt mer i Finland.

Elever anses vara starkt styrda av motivation, vilket gör självdisciplinen till en utmaning när teknologi tas in som arbetssätt. Lärare behöver vara medvetna över hur teknologi och digitala resurser används och hur de utmaningar som medföljer ska hanteras. Det finns ett negativt samband mellan teknologi och skolprestationer, samtidigt som digitala verktyg möjliggör differentiering på en helt ny nivå jämfört med de analoga möjligheterna.

I vår magisteravhandling har vi intervjuat klasslärare som börjat arbeta i mitten av 90-talet. Vi valde den här gruppen eftersom vi ville att våra respondenter jobbat både med och utan teknologi. Avhandlingen handlar om hur teknologin påverkat skolan, undervisningen och eleverna enligt lärarnas egna uppfattningar. Enligt resultaten finns det en oro hos lärarna då det kommer till elevernas finmotoriska och motoriska färdigheter. De försämrade kunskaperna hos eleverna påverkar lärarnas arbete och ställer därav nya krav på lärarna och deras undervisning. Trots det använder lärarna gärna teknologi i sin undervisning, men att hitta ett lämpligt sätt för sina elever är en utmaning.

Även om lärarna verkar vara positivt inställda till användningen av teknologin, syns en tydlig oro som gömmer sig bakom. Vare sig den här positiva inställningen är någon form av hanteringsmekanism över något som inte lärarna kan kontrollera eller ett genuint hopp för skolframtiden är det svårt att fastslå. Oberoende om lärarna vill eller inte, ställer samhället krav på dem och de behöver använda sig av teknologi i undervisningen tillsammans med analoga material. Teknologin kan alltså inte glömmas eller lämnas bort, utan det gäller att hellre sätta fokus på att skapa en hälsosam balans mellan analoga och digitala arbetssätt.

Det är allmänt känt att skärmtid är skadligt, teknologin medför problem och utmaningar. Även om inte all skärmid är skadligt så är det en ständig kamp om disciplin för att undvika överanvändning. Varför fortsätter vi då att utveckla och tillföra det som skapar problem i undervisningen och de nya generationernas inlärning och färdighetsutveckling? Digitaliseringen av undervisningen anses inte ha gjort lärandemöjligheterna bättre eller optimala för alla. Det går ändå inte att undvika det faktum att det är ett smidigt sätt att differentiera lärandet med oändliga resurser, så länge det faktiskt sker någon inlärning och inte bara är ett kontinuerligt test av självdisciplin.

När vi på lektionstid använder oss av digitala resurser och arbetssätt faller ansvaret på eleverna. Vi förväntar oss att eleverna klarar av att endast arbeta med den tilldelade uppgiften istället för att vandra till mer lockande alternativ som till exempel spel då vi vuxna också kan ha svårt med det här. Elever behöver få hjälp med att lära sig hantera teknologi på ett hälsosamt och balanserat sätt, utan att behöva lida på grund av att det är bekvämt och enkelt för oss vuxna att använda digitala verktyg som arbetssätt. I dagens läge behöver elever ha ett tydligt svar på varför något ska läras ut i skolan istället för att bara sökas upp på nätet när den informationen behövs. Det behöver skapas meningsfull inlärning i skolan som påminner elever och föräldrar om att utbildning är något vi inte klarar oss utan och skolan är en viktig hörnsten i samhället, förut, nu och i framtiden.

• Skärmtid
• Utbildningsteknologi