Skribent
Professor i slöjdpedagogik, Åbo Akademi
Att tänka med material och verktyg i händerna
Jag har bearbetat material och skapat artefakter under nästan hela mitt liv – att slöjda är lika viktigt för mig som att äta och sova. Jag har sytt, stickat, broderat, byggt, konstruerat och filat. Jag har också sprättat, rivit upp, klippt fel och börjat om. Slöjden har gett mig glädje, ro och stolthet, men också frustration, fula ord och ett skåp fullt av halvfärdiga projekt. Slöjden har inte bara fyllt min fritid, min arbetskarriär och mitt hem – den har också format mig som människa och stärkt min tilltro till min egenmakt. Framför allt har den lärt mig att lärande är något vi gör.
Att slöjda är ett sätt att tänka. Det är en målinriktad process där idéer konkretiseras genom kroppens samspel med verktyg och material. Det är också ett möte där träets motstånd, garnets följsamhet och verktygens möjligheter möter den egna kroppens kapacitet till precision, rytm och sinnets tålamod. Slöjden erbjuder en verksamhet och ett lärande som känns i kroppen. När vi täljer, syr eller bygger tränas inte bara de tekniska färdigheterna, utan också motorik, koncentration och problemlösning. Stickorna hålls kanske inte rätt första gången och maskorna blir ojämna. Med tålamod och upprepning lär sig kroppen. Fingrarna hittar sitt samspel, garnet löper som det ska, och med tiden uppstår det något nytt – något som inte fanns innan, garnet har blivit ett par sockor. Under processen lär vi oss att hantera motstånd, att tänka om, att forma om och att börja om. I varje misslyckande och lyckande finns möjligheter till bildning – till att växa som människa.
I varje misslyckande och lyckande finns möjligheter till bildning – till att växa som människa.
I en tid när tempot är högt, tålamodet är kort och digitala lösningar genomsyrar det mesta, behöver vi påminna oss om att det finns aktiviteter och lärande som bosätter sig i kroppen och kan påverka oss djupt i själen – på både gott och ont. Varje slöjdprodukt, må den vara en smörkniv eller ett par stickade sockor, bär en berättelse om slöjdarens kunnande och kreativitet. Eller kanske om hur övning ännu inte har lett till behärskning av en färdighet, eller hur tålamodet har tagit slut. Huruvida dessa berättelser öppnar sig för betraktaren kan skilja sig åt, men en som själv har erfarit samma process kan relativt lätt läsa av det sedda. Kunnandet i slöjd konkretiseras och kvarstår i produkten.
Forskning visar att hjärnan mår bra av att vi använder händerna på ett mångsidigt sätt och konkret bearbetar olika slags material. Många människor upplever att slöjd bidrar till välmående och en känsla av egenmakt. Att bearbeta material genom att exempelvis tälja, sy eller snickra handlar om att utveckla sin förmåga att tänka, känna och agera samt att konkret se resultatet av sitt arbete och möda. Det här är något vi behöver mer än någonsin, när våra fingrar allt oftare stryker över mobilens glasyta eller trycker på datorns tangentbord, när många människor har arbetsuppgifter där en tydlig början eller ett tydligt slut inte kan identifieras, eller när vi överöses av oroväckande nyheter om händelser som vi inte kan rå över.
I slöjden tänker vi med hela kroppen – och växer med varje stygn, spån och idé.
Vi behöver slå ett slag, kanske med hammaren på spikens huvud, för det vi eventuellt håller på att glömma bort: Att göra med händerna, inte bara med huvudet. Att producera, inte bara konsumera. Att förstå att vi också kan tänka genom det vi gör, och att göra mer av det som bidrar till att vi mår bättre. I slöjden möter vi världen med hela oss – med huvud, hjärta och händer. När handen formar materialet, formas också människan. I slöjden tänker vi med hela kroppen – och växer med varje stygn, spån och idé. Mera sådant!
Läs också de andra artiklarna i temahelheten Kropp och kunskap – länken är här.