Sjungorita-metoden låter barn uttrycka sig med hela kroppen – nu sprids den internationellt
När man sjunger börjar pennan röra sig på pappret. I takt med musiken växer former och bilder fram. Det är Sjungorita!, en metod som förenar sång, rörelse och bildskapande i en multisensorisk lärprocess. Målet är att stärka barns motorik, språk och kreativitet i småbarnspedagogiken.
– När vi sjunger och låter sångerna stödja oss föds teckningarna nästan magiskt. Barnen uttrycker rytm, känsla och rörelse med hela kroppen, säger musikpedagogen och företagaren Minna Lappalainen, som står bakom metoden.
Idén växte fram när Lappalainens son var liten. Han hade utmaningar med finmotoriken och tyckte inte om att rita. Men han var musikalisk. Bilar var hans stora passion, så Lappalainen ritade en racerbana på ett stort papper, började sjunga och lät pennan följa banan. Melodin gjorde sonen nyfiken.
– Då sa han: Ge mig pennan, jag vill försöka, berättar Lappalainen.
Talar hellre om spårskapande än att rita
Själva banan var inte tillräckligt inspirerande, men när mamma fortsatte sjunga, kurvade sonens penna fram på pappret.
– Jag talar helst om spårskapande. Det är mindre begränsande än att rita, säger Lappalainen.
Hon började utveckla små övningar för sin son och testade dem i sina musikgrupper. Även barn under ett år tyckte om att se på när någon ritade eller känna när en förälder ritade på barnets rygg.
Daghem och terapeuter som provade materialet rapporterade om bättre motorik, språk och koncentration. År 2008 grundades företaget Laulau, som i dag erbjuder flera material som kombinerar sång, rörelse, språk och bild
Sjungorita! stärker barnens självkänsla och gemenskap
Päivi Kangas, som är lärare i småbarnspedagogik på Tusby träsk daghem, har arbetat med Sjungorita! i tio år.
– Övningarna hjälper barnen att gestalta former och omgivning och att uttrycka sig själva. De stöder också språket och öppnar upp betydelsen i orden, säger hon.
I dagens pass deltar fem 2- till 3-åringar. Ett par är fortfarande lite trötta och en kramar sina mjukisdjur.
Kangas tar fram ett papper och börjar rita och sjunga medan barnen följer med. I takt med musiken tar en glad varelse form på pappret och mjukisarna trillar i golvet när ivern ökar. Barnen ropar namnet på den bekanta varelsen och räknar när Kangas ritar en boll för var och en. De är fascinerade av hur siffror och bilder växer fram. När regnet börjar droppa ur ett moln trummar de med fingrarna på sina huvuden.
– Kroppsspråket och barnens egna uttryck får utrymme, säger Kangas.
Oftast får barnen själva rita. Äldre barn deltar gärna aktivt i alla element. I småbarnsgruppen är några snabba att ta pennan, andra deltar främst med rörelse och rytm, berättar Kangas.
– Vi ser att cirklarna dyker upp i barnens teckningar när vi jobbat med Sjungorita!. Solen förekommer i många lekar och barnen gillar att rita den.
Att sjunga och rita tillsammans på ett stort papper stärker både barnens självkänsla och grupptillhörigheten.
– Det blir alltid en gemensam upplevelse. Inget är rätt eller fel. Oavsett vad som föds på pappret är vi nöjda och gläds över resultatet tillsammans, säger Kangas.
Sång och rytm i Sjungorita! hjälper barn att fokusera
Alla kan delta på sina egna villkor, betonar Lappalainen.
– Många barn har svårt att sitta stilla, men med hjälp av sången hittar de en rytm som hjälper till. Kombinationen av musik och rörelse gör det lättare att fokusera.
Den som inte vill sjunga kan måla rytmen, och den som inte ritar kan röra sig till musiken.
– När barnet känner att det får vara med utan krav öppnas vägen till lärande.
Många barn har svårt att sitta stilla, men med hjälp av sången hittar de en rytm som hjälper till.
Sjungorita används brett inom specialpedagogik i Finland. Tal- och arbetsterapeuter upplever att metoden hjälper barn även när det varit svårt att hitta en fungerande arbetsmetod.
– Det finns nonverbala barn med svåra funktionsnedsättningar som har lärt sig använda pennan och till och med börjat tala med hjälp av Sjungorita!, säger Lappalainen.
Sjungorita-metoden sprids från Finland till världen
Sjungorita! väcker intresse internationellt, och Lappalainen har samarbetspartners i flera länder – England, Vietnam, Estland och Singapore. I Japan och Australien är verksamheten på väg att starta.
– Kanske intresset beror på att arbetssättet förenar något djupt mänskligt som sång, rörelse och skapande, samtidigt som det representerar modern, upplevelsebaserad pedagogik, funderar Lappalainen.
Mottagandet har varit positivt överallt. I Vietnam väcker metoden engagemang, men läroplanen är strikt.
– Undervisningen är prestationsbaserad och eleverna testas redan i ung ålder. Pedagogerna är entusiastiska, men osäkra på hur de ska tillämpa lekbaserad pedagogik i den lokala ramen, säger Lappalainen.
Kreativt mod och lekfullt lärande med Sjungorita!
Sjungorita är inte en fast lektionsmodell utan ett arbetssätt som gruppen kan forma.
– När barnen får påverka verksamheten och ser att deras egna idéer och tankar spelar roll i processen, kan något fantastiskt hända. En linje och en visa kan bli till ett helt äventyr, säger Lappalainen.
Ett blygt barn kan sitta tyst länge, men när musiken börjar och pennan följer rytmen, tänds något och barnet dras med i leken.
Hon berättar om de finaste stunderna i arbetet.
– Ett blygt barn kan sitta tyst länge, men när musiken börjar och pennan följer rytmen, tänds något och barnet dras med i leken.
Läs också de andra artiklarna i temahelheten Kropp och kunskap – länken är här.
