Att orka tillsammans – samarbete, struktur och medkänsla stärker pedagogers arbetsvälbefinnande

De flesta lärare mår i dag ganska bra i sitt arbete, visar preliminära resultat från OPEMO-projektet vid Åbo universitet.

– Samtidigt är många så belastade att situationen snabbt kan förändras om kraven fortsätter öka, säger professor Minna Kyttälä, projektledare för forskningsprojektet.

Humor och lekfullhet i samspelet med barnen är en viktig resurs i arbetet, säger Mari Saha, biträdande professor i småbarnspedagogik vid Tammerfors universitet.

– De ger energi, skapar kontakt och gör det lättare att hantera en krävande vardag.

I sin forskning lyfter Saha fram ledarskapet som en av de viktigaste faktorerna för personalens arbetsvälbefinnande. Hon medverkar i HYMY-projektet, där man undersöker sambandet mellan arbetsvälbefinnande och medkänsla.

Komplex vardag kräver stödjande strukturer

Arbetet i skola och småbarnspedagogik har blivit allt mer komplext. Heterogena grupper, ökade krav på inkludering och dokumentation samt större ansvar för barns och ungas välbefinnande präglar vardagen.

Samtidigt möter pedagoger allt fler barn med olika stödbehov. I vardagen blir ansvaret lätt otydligt och faller ibland på en enskild pedagog, trots att ingen kan bära hela ansvaret för specialpedagogiken ensam.

– När allt fler barn behöver stöd kan ansvaret inte ligga på en enskild yrkesgrupp. Den specialpedagogiska kompetensen behöver finnas i hela arbetslaget, med specialpedagoger som stöd, säger Saha.

På individnivå spelar återhämtning och stresshantering roll. Men forskningen är tydlig: individuella strategier räcker inte om strukturerna brister.

– Det är problematiskt om ansvaret för att orka enbart läggs på individen. Arbetsvälbefinnande måste ledas och organiseras, säger Saha.

Samarbete kan både bära och belasta pedagoger

I både skola och småbarnspedagogik har samarbetet blivit en central del av vardagen. I OPEMO-materialet framträder samarbete som det mest återkommande temat.

– Det framträder både som en resurs och som en utmaning, säger Kyttälä.

Man kan inte utgå från att människor automatiskt kan genomföra samundervisning eller gemensamma lösningar. Det är något man måste lära sig.

När samarbetet fungerar och stöds av tydliga strukturer blir det en skyddsfaktor. Saknas tid för gemensam planering eller upplevs formerna som otydliga kan det i stället bli en belastning.

I en vardag där stödbehovet ökar blir samarbetet också ett sätt att dela ansvar, så att en enskild pedagog inte står ensam med undervisning, stödinsatser, dokumentation och kontakter.

I materialet syns också att en del lärare upplever osäkerhet kring sin egen samarbetskompetens.

– Man kan inte utgå från att människor automatiskt kan genomföra samundervisning eller gemensamma lösningar. Det är något man måste lära sig.

Enligt Kyttälä borde samarbetskompetens få en tydligare plats redan i lärarutbildningen.

– Vi talar mycket om pedagogiska och didaktiska färdigheter, men betydligt mindre om hur man arbetar hållbart tillsammans med andra vuxna.

Tydlig ansvarsfördelning minskar belastningen i skolan

Frågor om ledning och ansvarsfördelning börjar också synas i OPEMO-projektets preliminära resultat. En slutsats är att arbetsvälbefinnande inte kan vila på en enskild person.

– Det är inte hållbart att allt ansvar ligger på rektorn. I en komplex skolvardag behöver ansvaret delas och vara tydligt, så att personalen vet vem den ska vända sig till i olika frågor, säger Kyttälä.

När ansvarsfördelningen är oklar samlas många frågor hos en person, vilket skapar flaskhalsar och stress. En tydlig organisation gör vardagen mer hanterbar och skapar trygghet, särskilt när behov av stöd behöver fångas upp snabbt och samordnas mellan flera vuxna.

Flexibla scheman och gruppindelningar kan dessutom göra stor skillnad för lärarnas möjligheter att genomföra sitt arbete på ett meningsfullt sätt. När strukturerna ger utrymme att anpassa undervisningen och stödet efter elevernas behov stärker det både arbetsvälbefinnandet och undervisningens kvalitet.

I småbarnspedagogiken framträder liknande mekanismer. Mari Saha betonar att det som ofta stöder personalens arbete mest är de strukturer som gör vardagen möjlig.

– När vikariesystem, scheman och andra praktiska arrangemang fungerar finns det förutsättningar för god pedagogik i barngrupperna.

Medkänsla som professionell resurs för pedagogerna

I HYMY-projektets pilotmaterial syns tydliga exempel på hur en medkännande arbetskultur kan ta form i vardagen. Det kan handla om hur en ledare lyfter fram det som fungerar och ger erkännande i ett möte.

– Medkänsla i arbetsgemenskapen är inte bara vänlighet, utan en professionell resurs. När man upplever att kolleger och ledning förstår arbetets krav blir det lättare att orka, säger Saha.

Medkänsla handlar inte om att fastna i känslor, utan om att visa att man ser och hör varandra och tillsammans söker lösningar. I ett arbete som ofta är emotionellt krävande blir det kollegiala stödet avgörande.

När pedagoger mår bra syns det på barnen och eleverna

Pedagogers arbetsvälbefinnande påverkar inte bara dem själva. Forskning visar tydliga samband mellan pedagogers välmående och barns och elevers trivsel, lärande och gruppklimat.

– När pedagoger mår bra har de mer emotionella resurser att möta barnen. Det påverkar samspelet, tryggheten och lärmiljön, säger Saha.

När orken finns kan man också vara den pedagog man vill vara och ge eleverna det stöd de behöver.

I småbarnspedagogiken är kvaliteten i samspelet avgörande. När personalen är utmattad riskerar samspelet att bli mer mekaniskt och stresspräglat, och då kan lekfullhet, kreativitet och humor i mötet med barnen minska.

Också i skolan finns tydliga kopplingar mellan lärarnas välbefinnande och undervisningens kvalitet.

– När orken finns kan man också vara den pedagog man vill vara och ge eleverna det stöd de behöver, säger Kyttälä.

Sugen på att läsa mer om arbetsvälbefinnande?
Via den här länken hittar du de andra artiklarna i temahelheten Arbetsvälbefinnande.

• Arbetsvälbefinnande
• Grundläggande utbildning
• Grundskolan
• Pedagogiskt ledarskap
• Småbarnspedagogik