Specialläraren Annele Wiman: ”Vi har allt – men ändå saknar våra barn det viktigaste”
Barn behöver mera närvaro – de behöver oss. I klassrum, daghem och hem hörs samma krav. Specialläraren i småbarnspedagogik Annele Wiman, med 30 års erfarenhet, har sett vad som händer när närvaron försvinner. Hon ser ett akut behov av att hela vår samhälleliga struktur förändras.
Det är inte längre en stilla vädjan – det är ett rop. I kristelefoner, i hemmen, på daghem och i klassrum undrar barn och unga samma sak: Var är ni? Det säger specialläraren i småbarnspedagogik Annele Wiman som länge har jobbat i olika roller med små barn och deras utveckling. Numera är hon företagare och utbildar personal inom småbarnspedagogiken. Där ser hon vad som händer när vuxna inte hinner eller orkar vara närvarande.
– Våra barn saknar vuxna som lyssnar. Det är inte svårare än så. Men just nu verkar det vara svårare än någonsin.
Barn behöver närvarande vuxna
Annele Wiman tycker att det finns en oerhörd och onödig brådska som präglar hela samhället.
– ”Ingen har tid med oss”. Det är något som ofta kommer fram när man frågar unga vad de behöver för att må bra. Våra barn och unga saknar helt enkelt vuxnas närvaro, och det märks överallt. Föräldrarna har inte tid. Inom småbarnspedagogiken har man inte heller tid. Lärarna, personalen, föräldrarna – ingen har tid. Det är bråttom överallt. Det är faktiskt helt galet.
Vi har helt enkelt för mycket av allt. Varifrån kommer allt som vi tror att måste göras?
Överallt får Wiman signaler om att många upplever att de har förlorat kontrollen över tillvaron.
– Vi har helt enkelt för mycket av allt. Varifrån kommer allt som vi tror att måste göras? Lärarna – och även läkarna – har för mycket pappersarbete. När personalen sitter på olika utvecklingsmöten som i sig är bra, är det ändå bort från den viktiga tiden av närvaro som våra barn och unga skulle behöva.
”Det är fel på hela strukturen”
Annele Wiman vill beskriva verkligheten precis så krass som den är och lyfta katten på bordet.
Vad borde då till exempel föräldrarna och pedagogerna göra?
– Jag får ofta frågan om hur man kan skapa trygga miljöer där barn och unga kan må bra. Just nu har situationen eskalerat så långt att jag inte tror att någon enskild individ, varken lärare eller förälder, längre kan åtgärda de egentliga orsakerna. Det handlar om stora strukturella samhälleliga fel som vi måste börja se och ta på allvar.
I boken ”Hyvinvoiva lapsi oppii” (ungefär Ett välmående barn lär sig), delar hon med sig av sina tankar om hur vi kan skapa bättre förutsättningar för barn att må bra. Uppföljaren planeras utkomma senare i år.
– Att jag skrev boken var ett direkt resultat av att jag var så uppfylld av intryck och känslor som behövde få komma ut.
Annele Wiman har även engagerat sig genom att skriva insändare och försökt diskutera problemen på höga politiska nivåer. Hon anser att vi nu nått en vändpunkt där vi måste ställa om för att skapa en bättre framtid för våra barn och unga.
Självklara saker blir lifehacks
Annele Wiman har också följt föräldrars diskussioner i sociala medier. Sådant som en gång var självklart i vardagen beskrivs nu som revolutionerande insikter.
– Det kan vara föräldrar som upptäcker att barnet blir lugnare vid läggdags om man först sitter ner och pratar en stund, eller att barnet somnar bättre om någon sitter vid sängkanten och masserar dess fötter. Det visar hur långt det har gått – att vi tappat kontakten med det mest grundläggande mänskliga.
En annan sak som sopats under mattan är betydelsen av den fria leken.
– Många barn kan inte leka längre, och det är alarmerande. Nu behöver de få lekstöd av oss vuxna. Leken är avgörande för att man ska kunna utveckla en mängd olika färdigheter, till exempel självreglering, men vi har lagt för mycket fokus på det formella lärandet. Vi försöker mata in kunskap, i stället för att ge utrymme för det som sker naturligt – genom lek.
Globalt har alla människor samma behov
Trots utmaningarna vill Annele Wiman inte ge upp hoppet. Det är enligt henne det sista vi får ge ifrån oss.
Kan vi ändå försöka bromsa tempot i vardagen på något sätt?
Annele Wiman ställer genast en motfråga.
– Kan vi ens vända det här? Jag vet inte. Vi har allt – kunskap och forskning, men ändå fortsätter vi prata om fler timmar, mer innehåll, mer krav. Och trots all förståelse som vi har ökar de psykiska problemen. Det blir filosofiskt nu, men jag undrar: kommer vändpunkten snart? Vi måste vakna nu. Det här är på riktigt viktigt.
Annele Wiman återkommer till det som för henne är grunden i allt: närvaron. Det behövs inte fler aktiviteter, prestationer eller avancerade lösningar. Fina resor med ungdomar kan i sig vara värdefulla, liksom många umgängen som sker på sociala medier.
– Våra mänskliga behov är sist och slutligen enkla och samtidigt globala. Våra barn behöver tid, trygghet och vuxna som lyssnar. Det räcker med det lilla.
Annele Wimans råd till vuxna i barns närhet
Sänk tempot – våga göra mindre. Barn behöver tid, inte tempo. Våga plocka bort. Det är inte farligt att dra ned på aktiviteterna – tvärtom.
Var där – på riktigt. Närvaro är inte samma sak som att bara vara i samma rum. Lägg undan mobilen, sätt dig ner, lyssna. Barn märker direkt om du är tillgänglig eller inte.
Tillåt lek – och delta ibland. Leken är inget tidsfördriv, den är barnets viktigaste språk. Stötta leken, skydda tiden för fri lek. Gå med i leken ibland, men utan att styra
