Hur jobbar man för att motverka rasism i de finlandssvenska skolorna – och hur borde man jobba?

– Vi visste inte att vi hade en annan hudfärg förrän vi kom till högstadiet.

Rektorn Jan Hermans från Centrumskolan i Oravais återger vad hans tidigare elever sagt. Skolan har redan lång erfarenhet av att integrera barn som inte har finländsk bakgrund. Redan på 1980-talet fanns det en flyktingförläggning i Oravais, och bland skolans 103 elever kommer många från Somalia, Burma, Kosovo, Ukraina, Estland och Kurdistan. Rektorn berättar om fjolårets abiturientklass. 

– När de gick i lågstadiet fanns det endast en elev som var född i Finland på den klassen.

Gott betyg för Oravais

Många av de elever som gått i skola i Oravais har valt att återvända och bilda familj efter studier på annan ort. 

– De vill nu ge sina barn en trygg barndom och det är ett gott betyg som visar att skolan och det omgivande samhället lyckats. 

Jag slutade gå på kurser i ämnet när det plötsligt visade sig att kursen innehöll ett studiebesök till vår skola.

Jan Hermans

Jan Hermans berättar om en händelse som inträffade då hans egen dotter gick i en klass med sex olika nationaliteter.

– En dag frågade en bekant henne hur det är att gå i en sådan klass. Min dotter berättade för mig att hon aldrig tidigare tänkt på att det skulle vara något speciellt med hennes klass.

Inför intervjun vill rektorn samtala med sina kolleger kring intervjufrågorna. 

– Vad gör vi för att lyckas? I vår skola är inkludering en så självklar sak att ingen ens går och tänker på att vi skulle ha någon form av speciella metoder. Jag slutade gå på kurser i ämnet när det plötsligt visade sig att kursen innehöll ett studiebesök till vår skola, skrattar Jan Hermans.

Undvik temadagar

Rektorn berättar att det inte längre handlar om att bygga upp ett nytt system för inkludering, utan att förvalta det som redan finns och fungerar väl. Han ger ett tips på hur man inte ska göra när man vill verka inkluderande.

– Man ska vara ytterst försiktig med att till exempel ordna temadagar av kategorin ”berätta om ditt hemland”. Det kan bli utpekande och i stället ha motsatt effekt.

Däremot är man i Oravais snabb med att ingripa om någon elev uttalar sig det minsta rasistiskt. Jan Hermans medger att sådant också händer i den bästa av skolvärldar.

Rektor Jan Hermans tips för lyckad integrering

• Först och främst. Se till att lärarna faktiskt förstår att det egentligen inte är ett problem att man har elever med olika bakgrund.
• Förbered därefter nya lärare på att olika problemsituationer förstås kan uppstå när man har barn med olika bakgrund i skolan.
• Se till att lärarna får stöd i praktiska saker, det kan till exempel handla om tolkar.
• Ge lärarna förståelse för att hemmen kanske inte kan hjälpa till med läxor och annat, och ha förståelse för att man inte genast kan ha samma krav på alla elever.
• Låt alla elever vara med på allting från första början (utom kanske lektioner med specifikt religiöst innehåll). Samtala med föräldrar om att i Finland simmar också flickor i simhallar. Se till att det finns skidor och skridskor till alla.
• Om det finns andra generationens föräldrar i skolan –använd dem som resurs, det inger förtroende för nyanlända. Skapa till exempel stödgrupper.

Rektor Janika Wagner: ”Vi har blivit mer medvetna de senaste åren”

– Att kommunicera är alltid a och o. Ta in någon utomstående medlare eller expert om ni inte lyckas lösa en enskild situation i skolan. Vi har lärt oss mycket om rasism och blivit mycket mera medvetna under de senaste åren, säger rektorn Janika Wagner. 

Hon leder Botby grundskola, som är en enhetsskola med nästan 600 elever i östra Helsingfors. I grannskapet finns det finskspråkiga skolor där hela 50 till 60 procent av eleverna har en annan bakgrund än finländsk. Trots att procentandelen ännu inte är lika hög i Botby grundskola arbetar man ändå aktivt och målmedvetet mot rasism.

Rasism som gömmer sig

– Skolan är en sandlåda för verkligheten och det som är förbjudet i Finlands lag är också förbjudet i skolan. Mobbning och rasism finns överallt där det finns människor, antingen synlig eller dold, och man måste snabbt lära sig att identifiera rasistiska handlingar i skolmiljön, säger Janika Wagner.

Hon berättar att den som uppträtt rasistiskt ofta försöker skämta bort det och förminska den egna rollen. 

– Det är viktigt att våra barn får spegla sig i en trygg vuxen. Vi tar därför alltid snabbt kontakt med vårdnadshavaren och så ordnar vi ett samtal där eleven finns med. Vi berättar att vi bryr oss om alla våra elever, även den som misslyckats, och att vi samtalar för att hjälpa den som misslyckats att lyckas bättre i framtiden. Efter det här håller vi ännu ett uppföljande samtal. 

Drick te och medla

Rektorns uppfattning är att föräldrarna brukar vara tacksamma för att skolan tar kontakt när deras barn uppträtt rasistiskt. Skolan erbjuder också de barn och familjer som utsatts för rasism stöd på sätt som de själva önskar.

Janika Wagner räknar upp en lång lista med olika projekt som skolan är involverad i. Den gemensamma faktorn är att de alla främjar värdegrunden. Skolan ordnar också kvällar där man träffas över en kopp te, och där olika personer får möjlighet att dela med sig av sitt kunnande och sina erfarenheter.

Hon är tacksam för det stora stöd som Helsingfors stad erbjuder i form av fortbildningar, men även mycket konkret material som kan användas direkt i undervisningen. 

Föräldern Minna Lounemaa: Att lära känna varandra motverkar rasism

Minna Lounemaa lever i en familj där barnen har en annan hudfärg än de flesta i Finland. När hon för drygt ett decennium sedan väntade sitt första barn attackerades hon verbalt av en främmande kvinna i en butikskö. 

– ”Hur kan du få barn med en sådan där”, ropade hon och pekade på min afrikanska man.

Att inte passa in

När barnet föddes visade det sig att BB:s olika mätskalor var anpassade för vit hud och siffrorna blev alarmerande trots att bebisen var frisk.

– På rådgivningen passade mina barn aldrig heller in i de finska kurvorna. De var antingen för stora eller för långa eller annars bara fel.

Minna Lounemaa intygar att ett barn med annan hudfärg ännu kan få höra att brunt är fult, i Finland år 2024. En kompis tar upp den svarta kritan, pekar på den, och säger att det här är du. Någon annan frågar: varför går du med svarta kläder när du annars är så svart? 

–  Andra barn vill ofta komma fram och känna på mina barns hår. Det kan vara okej, men inte utan att fråga om lov. Det här är saker som man borde prata mera om, säger Lounemaa.

Livet är en helhet

Skolvardagen och fritiden flyter ihop. En kompis som kanske uppför sig väl i skolan, kan i nästa stund uppträda rasistiskt under ett besök i Lounemaas hem. Eller tvärtom.

– Ena dagen kallar en kompis mitt barn eller min man för n-ordet, men följande dag kommer man gärna hem och äter plättar hos oss n-familjen, säger Minna Lounemaa.

När sådant händer brukar hon alltid kontakta barnets föräldrar, som ofta blir ledsna och suckar – men vad ska de göra? Lounemaa berättar att det å andra sidan finns gott om exempel på situationer då hennes barn av andra orsaker fått rita förlåt-kort.

Spendera tid med varandra

Själv arbetar Minna Lounemaa ibland som skolgångshandledare och vikarie i grundskolan. Hennes uppfattning är att frågeställningar kring rasism är något som skolpersonalen ofta känner sig lite obekväma att tala om. Hon ger ett gott råd till lärare och föräldrar.

– Det som jag tror att alltid hjälper mot rasism är att man får spendera tid och lära känna varandra. Det har ofta varit bättre en tid efter att andra barn fått träffa barnens pappa på till exempel fotbollsplanen. Pandemin förstörde så mycket och tidigare ordnades det olika evenemang på fritiden, men nu är det som om ingen skulle orka engagera sig.

Diskrimineringsombudsmannen: Utbildningsanordnaren skyldig att ingripa

– Allt man pratar om i hemmen tar barnen med sig utanför hemmet, och därför har alla vuxna ett jättestort ansvar. De vuxna ska vara de vuxna i rummet och säkerställa att det finns ett tryggt rum att vistas i, säger diskrimineringsombudsman Kristina Stenman. 

Diskrimineringsombudsmannen där hon arbetar är en självständig och oberoende myndighet som ingriper i diskriminering och arbetar för att främja likabehandling.

Stenman säger att det finns en lång tradition av diskriminerande strukturer i Finland. 

– Inom studiehandledningen kan det märkas genom att en muslimsk flicka får höra saker som ”du vill säkert bli närvårdare” eller starka fördomar kring att vissa folkgrupper inte vill utbilda sig.

I fjol kunde Diskrimineringsombudsmannen räkna till 1700 kontakter, men mörkertalet är stort. Ett stort antal av kontakterna är kopplade till skol- och utbildningsvärlden och Kristina Stenman berättar att det förekommer trakasserier av olika slag inom alla stadier, även inom småbarnspedagogiken. 

Inkludera eleverna i arbetet

– Jag vill påminna om att utbildningsanordnare har en skyldighet enligt lagen att ingripa om man fått kännedom om trakasserier till exempel av en elev, studerande eller av någon i personalen. Ett viktigt verktyg är den likabehandlingsplan som utbildningsanordnarna har en skyldighet att ha. 

Kristina Stenman ger några råd till skolorna.

– Sätt er ner och fundera över vilka särskilda grupper det kan finnas i just er skola som riskerar att bli utsatta. En annan jätteviktig sak är att man tar med elever och studerande i processen, och sedan behöver man ha en tydlig process kring ansvarspersoner och kommunikationsgången. Vad händer om man bryter mot spelreglerna?

Rasism på fritiden

Kristina Stenman tar del av föräldern Minna Lounemaas berättelse ovan. 

– Ja, de barn som inte ser ut på ett sätt som vi tycker att personer med finsk härkomst ska se ut, riskerar att bli utsatta. 

Hon säger att inom fritidsverksamheten saknar man ofta bra verktyg och hon hänvisar till Finlands ishockeyförbund som nyligen uppmärksammats på grund av rasism.

– Vi hoppas att kommuner eller ministerier och även finansiärer som till exempel Svenska folkskolans vänner faktiskt funderar på hur man kan vara med och bidra till att det skapas ett tryggt utrymme för alla via de bidrag man ger.

Har du blivit utsatt för trakasserier?

• Då kan du ta kontakt med Diskrimineringsombudsmannen.
• Myndigheten kan inte göra juridiskt bindande beslut, men de kan begära in utredningar och även få tillgång till dokument som är icke-offentliga.
• De bedömer varje enskilt fall och ger ett motiverat ställningstagande och kan även främja förlikning. Ett diskrimineringsoffer har rätt till gottgörelse.
• Man kan också ta kontakt enbart för att få rådgivning kring olika frågor.

• Kulturell mångfald
• Rasism