”Vi fostrar med sisu och hjärta” – två rektorer om Gripsholmsskolans finlandssvenska pedagogik
När Gripsholmsskolan i svenska Mariefred grundades var tanken att skapa en svensk skola med finlandssvensk pedagogik och kultur. I dag står 2000 elever i kö. Två rektorer berättar hur de balanserar mellan kärlek och tydliga gränser, och hur synen på fostran skiljer sig åt mellan Sverige och Finland.
För sexton år sedan ringde telefonen hemma hos rektorn Nina Lidfors i Finland. Skulle hon vilja komma till Mariefred i Sverige och starta en skola med finlandssvenska influenser? Hon tackade ja.
Verksamheten började blygsamt med sammanlagt 40 barn. Resten är historia. I dag har den populära skolan cirka 600 barn och unga i åldrarna 1 till 15, som går i förskola och skola. Kön är lång och en plats på Gripsholmsskolan är något många ansöker om redan vid barnets födelse.
– Vi satsar inte en krona på marknadsföring. Man får det rykte man förtjänar, säger Lidfors som nyligen gått i pension och efterträtts av Annika Bärnlund.
Den nya rektorn har sina rötter i Kaskö, Finlands minsta stad. Innan hon rekryterades till det nya uppdraget var hon rektor för förskolan i Gripsholmsskolan.
En skolprofil med finlandssvensk pedagogik och nerv
Gripsholmsskolan har från början haft en stark koppling till den finlandssvenska pedagogiken och lärartraditionen, och man har aktivt rekryterat lärare från Svenskfinland. Det här beror främst på att man värdesätter den höga kvaliteten på lärarutbildningen i Finland. I dag är omkring hälften av lärarna finlandssvenskar, inklusive den biträdande rektorn.
Utan att förminska de svenska lärarna, så har de finlandssvenska överlag en annan yrkesstolthet.
Skolans fostran präglas av sisu – envetenhet, mod och uthållighet – som genomsyrar allt från undervisning till elevaktiviteter. Men vad är egentligen de ”finlandssvenska influenser” som skolans grundare hade som sin kungstanke?
Rektorn Annika Bärnlund beskriver sina finländska kollegor.
– Utan att förminska de svenska lärarna, så har de finlandssvenska överlag en annan yrkesstolthet. De har en stor verktygsback och kan hantera många knepiga dilemman. De ser ofta inga problem, bara lösningar.
När skolan grundades möttes den av en del skepsis. Nina Lidfors minns hur vissa svenska föräldrar var oroliga för vad ”finlandssvensk pedagogik” egentligen innebar. En vanlig föreställning var att skolan skulle ha stenhård disciplin, mycket läxor och långa dagar.
Men föräldrarna mötte något helt annat. En undervisning som blivit världsberömd genom sina goda PISA-resultat, präglad av värme, tydlighet och engagemang.
Tillrättavisningar kan leda till gliringar
Annika Bärnlund beskriver fostran som ett arbete som kräver samverkan.
– Det sägs att det behövs en hel by för att fostra ett barn, men i dag märks det allt mindre. Att tillrättavisa någon annans barn i Sverige kan leda till gliringar eller rentav våld. Många vågar därför inte ingripa som förr.
Inom den svenska förskolan har undervisning fått en allt mer framträdande roll i läroplanen, och det har automatiskt lett till att begreppet fostran hamnat mer i skymundan.
– Jag har ändå valt att gå min egen väg. Läroplanen är viktig, men för mig är det lika viktigt att vi i personalen pratar om just fostran och omsorg, säger Bärnlund.
Utmaningar när egoismen får fotfäste
Både Bärnlund och Lidfors har stor erfarenhet av svenska vårdnadshavare.
– I förskolan fungerar samarbetet med föräldrar ofta naturligt i vardagen. Men i grundskolan märker jag att vissa frågor leder till mer ifrågasättande. Det kan handla om mobbning eller konflikter kopplade till sociala medier. Sådant som egentligen ligger utanför skolans ansvar hamnar ändå ofta hos oss, säger Annika Bärnlund.
Nina Lidfors är bekymrad över en annan sak: att de svenska barnen har blivit mer jag-centrerade och rentav egoistiska. Det gäller ibland också föräldrarna.
– Det handlar ofta om mitt barn och mina behov, men ett samhälle måste också bygga på gemenskap.
Efterlyser betyg i uppförande
Tydlighet präglar vardagen på Gripsholmsskolan – mobiltelefoner förbjöds tidigt, och Nina Lidfors tycker att Sverige nu borde börja diskutera att införa betyg i uppförande.
– I dag kan elever bete sig hur som helst och ändå få höga betyg, som det kallas i Sverige. Det ger fel signaler.
Jag brukade säga till föräldrarna att lärarna vet vad de gör, och jag som rektor vet vad jag gör. Om man inte är tydlig på den punkten tar föräldrarna det utrymme de får.
Skolan har ett aktivt föräldraråd som ses som statusfyllt. Samarbetet med hemmen är självklart, men inte styrande.
– Vi är professionella, säger Nina Lidfors. Jag brukade säga till föräldrarna att lärarna vet vad de gör, och jag som rektor vet vad jag gör. Om man inte är tydlig på den punkten tar föräldrarna det utrymme de får. Det är mänskligt.
”Släpp inte för lösa tyglar”
De två rektorerna tycker att det är svårt att jämföra den finländska och svenska synen på fostran, eftersom ingen av dem arbetat i en svensk kommunal skola. Det är också länge sedan de var yrkesverksamma i Finland.
Nina Lidfors ser däremot tydliga skillnader mellan ländernas utbildningspolitik när det gäller fostran och undervisning. I Finland beaktar man aktuell forskning inom området, medan Sverige ofta präglas av politiska svängningar och åsikter. I skolvardagen i Gripsholmsskolan handlar det ändå alltid om att eftersträva skolans hjärtesak, baserad i den finlandssvenska pedagogiken: att hitta en bra balans mellan kärlek och gränser.
Den nu pensionerade rektorn ger ett spontant råd till finlandssvenska lärare i hemlandet. Hon upplever att det finns en medveten eller omedveten tendens att närma sig den friare synen på fostran som ofta förknippas med Sverige.
– Jag vill uppmana er i Finland att inte låta pendeln svänga för långt och släppa för lösa tyglar.
Fostran i praktiken på Gripsholmsskolan
På Gripsholmsskolan handlar fostran om att stärka eleverna mentalt och fysiskt för livets utmaningar.
Redan från årskurs 1 deltar barnen i expeditioner där de går milslånga sträckor i både sommar- och vintermiljöer.
I årskurs 9 bestiger eleverna Kebnekaise. Filosofin är att fostran sker genom att våga utmana sig själv, träna uthållighet och lära sig samarbeta.
Skolan har infört det egna ämnet Heartware, där fokus ligger på att stärka elevernas självtillit, ansvarskänsla och mod.
Eleverna tränas i att inte ge upp när något känns svårt och att hantera motgångar med ett positivt sinne.
Under expeditionerna tränas de i att följa ledaren, att dela med sig, stötta varandra och orka lite mer än de trodde var möjligt.
Man följer devisen: “Du kan inte äta en hel elefant på en gång, men du klarar det i små bitar.”
