Framtiden är osäker och världen förändras. Barn och unga behöver framtidstro, men hur ska vi ingjuta hopp hos dem? Kanske ligger en del av svaret i att skolan aktivt arbetar med estetiska lärprocesser. Genom sådana lärprocesser får nämligen eleverna arbeta undersökande, kreativt och meningsskapande. De får omsätta idéer i handling, de får överblick, det skapas sammanhang och eleverna blir delaktiga. Så resonerar författarna till boken Stärk pedagogiken med estetiken.


En av bokens styrkor är att den presenterar en gedigen teoretisk grund för det här resonemanget. Kanske kan en teoretisk genomgång avskräcka någon som brinner för det skapande och kreativa. Jag vågar dock påstå att den teoretiska introduktionen i boken inte bara är läsvärd, utan också riktigt tankeväckande. Här konstateras, med referens till John Dewey och Lev Vygotskij, att fantasi och lärande är besläktade och inbördes beroende av varandra, och att vår föreställningsförmåga är grunden för all intellektuell verksamhet. Att träna sin föreställningsförmåga är alltså oerhört viktigt. Med förankring i teorin förespråkas en undervisningspraktik som är prestigelös, dialogisk, utforskande och präglad av lekfullhet.


Boken erbjuder lärare som vill utveckla och utvidga sin undervisningsrepertoar med estetiska uttryck och nya arbetsformer inte bara en teoretisk grund utan också praktiska förslag. Jag tycker det upplägget är bra, för precis som författarna för fram, är det inte alltid lätt att prioritera estetiska arbetssätt. De är tidskrävande och kräver, det ska sägas, en hel del av läraren.

Det handlar om att som lärare ha förtroende för att lärprocesserna faktiskt leder till lärande, och enligt författarna (som själva är lärare, lärarutbildare och forskare) rentav till djuplärande. I boken ger de genom tre tematiska exempel grundlig handledning i hur man genomför en längre estetisk process och det blir tydligt hur strukturerat och målmedvetet en lärare måste arbeta. Fjärran är allt flum och all otydlighet.


De tre teman som presenteras är: 1) Sagor, sägner och fasor, 2) Hållbar utveckling – när och fjärran, samt 3) Makt, maktkamp och uppror. Det här sista temat har ett utpräglat sverigesvenskt perspektiv, och det kan sägas att författarna på flera ställen explicit motiverar många upplägg med koppling till den svenska läroplanen. Det kan man hoppa över, det behövs just ingen didaktisk fantasi för att se hur det mesta passar väl in i den finländska kontexten.


I de tre temana kombineras på lite olika sätt metoderna muntligt berättande, läsning av olika texter, skrivande i roll och bild. Jag väljer här att kort presentera temat Hållbar utveckling, för att visa hur författarna bygger upp temat. Den inleds med en kort teoretisk del där det konstateras att hållbar utveckling utforskas med hjälp av föreställningsförmågan, en förmåga som likt förmågorna fantasi och kreativitet behöver övas, och som är centrala för vårt framtidstänkande.

När eleverna får uppleva och fantisera tillsammans och testa olika handlingar genom dramakonventioner så som improvisation, berättande och att visionera i roll, får de öva sig i att hantera osäkerhet och förändring. Kanske ser de då mer hoppfullt och konstruktivt på framtiden.

Jag tilltalas av att boken lägger ribban högt.

Det konkreta arbetet delas in i fyra moment, som i sin tur delas in i förberedelser och genomförande. Genomförandet sker genom övningar, som beskrivs steg för steg. Det första momentet handlar om visualiseringar och inre bilder. Boken guidar läraren genom övningens tre steg. Därefter följer ett moment som kallas ”Konstnären Hundertwasser, fantasin och naturen”. Igen följer en mer teoretisk introduktion, förberedelser och genomförande.

Momentets första övning är en bildanalys (bilder av konstnärens arkitektoniska skapelser finns i boken) och sen en bildövning. Det tredje momentet för deltagarna till Nya Zeeland: ”Att vara en kaitiaki, en väktare av naturen – att skapa superhjältar”. Det fjärde och sista momentet ”Floden, ett processdramaförlopp” är bygger på maoriernas kamp för Whanganuifloden som är den första flod att få juridisk status som person. Genom övningarna som beskrivs får eleverna undersöka olika aspekter av livet kring floden, de hot som riktas mot den, olika intressegruppers perspektiv et cetera.

Jag tilltalas av att boken lägger ribban högt. Här introduceras begrepp, fenomen, genrer och konstformer som underlag, material och inslag i undervisningen. Det handlar inte om snabba tips, utan om ett förhållningssätt både till undervisning och till skolans roll i ett större perspektiv. Tilltalet är direkt och riktar sig till läraren, som i alla estetiska lärprocesser har en central roll.

I slutändan gagnas alla elever av de estetiska processerna, som är demokratiska till sin natur. Eleverna får agens, och kanske till och med agens i vidgad bemärkelse – förväntans- och förhoppningsagens. Och sist men absolut icke minst, eleverna får i meningsfulla sammanhang skriva, läsa, tala och lyssna.

Läs också de andra artiklarna i temahelheten Kropp och kunskap – länken är här.

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.