Agneta Gulz och Magnus Haake, professor respektive docent i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, arbetar med klassrumsorienterad forskning och har skrivit en intressant bok med titeln Det oumbärliga klassrummet.

I boken går de på djupet in på förmågor som är viktiga i all undervisning: uppmärksamhet, motivation och uthållighet. Förutom de här beskriver författarna vad som är viktigt att lära sig i skolan. Efter varje kapitel finns en tydlig sammanfattning, vilket gör boken väldigt lätt att läsa.

Författarna fokuserar på varför vi går i skola, vad det är meningen att vi ska lära oss och vad det viktigaste som vi ska göra i skolan är. De är väldigt kritiska till den snabba digitaliseringen av skolan och menar att skolan har valt fel väg. Skolan ska inte hänga med i utvecklingen och lära eleverna det nyaste. Nej, författarna vill att skolan ska fokusera på att lära eleverna läsa, räkna, skriva – det skolan alltid har gjort. Det är krävande, tar tid och måste få göra det.

”Människans utveckling går inte lika fort som den tekniska”

De som lär sig grundläggande kunskap i skolan har alla förutsättningar att senare i livet inhämta de digitala kunskaper och förmågor som behövs för det som kallas digital kompetens. Författarna vill även lyfta upp det fina med klassrumsundervisning och vad den innebär för eleven. Om distansundervisning har de inget gott att säga, förutom när den behövs av vissa medicinska eller geografiska orsaker.

Författarna hävdar att skolan alltför snabbt anammade tanken på att den måste hoppa på det digitala tåget nu, annars hänger den inte med. De menar att skolan borde göra det motsatta. Människans utveckling går inte lika fort som den tekniska. Gulz och Haake nämner flera forskningsprojekt som visat på att vi skulle behöva mer digitalt kunnande, som betonar det positiva med digital undervisning och författarna menar att det är teknikbolag som stått bakom dessa undersökningar. Skolvärlden har haft fullt upp med att hänga med i utvecklingen och har varit rädd för att hamna utanför, därför har man svalt resultaten med hull och hår.

”Fram med papper och penna”

För visst minns vi i skolan tiden då digitaliseringen slog igenom. Om man då inte ville haka på det tåget och försynt påpekade att papper och penna alltid kommer att vara viktigt, fick man skämmas. Skämmas för att man inte förstod bättre och att man ville hållas kvar i den gamla goda tiden. Bakåtsträvare minsann.

Nu vet vi att om man ska kunna använda sig av digitala verktyg måste man kunna det grundläggande inom läsande, skrivande och räknande.

Men även i Finland har vi insett att den digitaliserade skolan inte var det himmelrike man drömde om. Nu vet vi att om man ska kunna använda sig av digitala verktyg måste man kunna det grundläggande inom läsande, skrivande och räknande. Förutom dessa tre räknar Gulz och Haake upp följande: lösa problem, hantera empiriska data, ha grundläggande kunskaper i samhälls-och naturorienterade ämnen. Det här ska eleven lära sig i en miljö där man använder sig sparsamt av datorer eller plattor, i ett klassrum med närvarande lärare.

Oj, vad det var fräscht och uppiggande att läsa den här boken, fram med papper och penna!

Via den här länken hittar du de andra artiklarna i temahelheten Basfärdigheter.

Lämna en kommentar

Du får gärna kommentera artikeln och diskutera i kommentarsfältet på ett respektfullt sätt. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, och förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot finländsk lagstiftning eller god sed.