Skribent
Sakkunnig inom utbildning och kultur på SFV
Låt eleverna göra – inte bara ta emot
Till de mer skrämmande åkommor jag kan tänka mig hör hjärnröta. Än mer skrämmande är tanken på att hjärnröta hotar våra barn och unga. Vi vet orsaken bakom problemet och mycket tyder på att en vändning är i sikte. Mindre tid vid skärm ska ge våra hjärnor den återhämtning de behöver. Dags alltså att påminna oss om vad våra hjärnor de facto mår bra av. Friska och kreativa hjärnor är vad som behövs – och kommer att behövas i ökande mängd i den värld våra barn och unga växer upp.
För många skrivande människor har datorn och det digitala skrivandet haft en enorm betydelse. I skolan är olika former av skrivuppgifter dagliga inslag, på alla stadier och i de flesta ämnen, och datorn är en god dräng när det gäller stavning och redigering. Följden är att skrivandet för hand faller bort efter några terminer i de lägre årskurserna.
Lärare som arbetar med äldre ungdomar kan berätta om oläsliga handstilar och bristande handskrivningsförmåga. Handen orkar inte hålla i pennan och elever vet inte hur man för anteckningar. I skenet av forskning om handens betydelse för hjärnan, och lärandet, är det oroväckande. Till exempel stärks förmågan att utveckla metoder för att lagra information då anteckningar görs för hand. Man sållar och organiserar det som förs ner i anteckningarna.
Genom att antecknandet för hand är långsammare uppmuntrar det också till att tänka och formulera på sitt eget sätt. Personliga anteckningar, tankekartor, kanske färger och symboler som växer fram på pappret är effektivare minnesstöd än digitala anteckningar.
Är det inte just i tonåren som de unga behöver mycket arbete med kropp och hand, för att ge hjärnan all den fruktbara näring den behöver?
En annan åkomma man kan drabbas av är fingerblindhet, menar professorn och handkirurgen Göran Lundborg. En växande skara barn och unga kan inte använda sina händer på finmotoriskt vis, vilket även slöjdlärare har noterat. Efter att textilslöjd och teknisk slöjd 2016 slogs ihop till ett ämne i den grundläggande utbildningen, väljer eleverna inte som förr ett av ämnena. I stället får de nu lite av allt. Enligt slöjdläraren Juha Salonen, som intervjuades för Yle tidigare i höst, leder det till frustration och sjunkande kunskapsnivåer.
Det här står i skarp kontrast till det man kan läsa i läroplanen. Läroplanen i slöjd är nämligen i linje med vad forskningen säger om vikten av handens skapande arbete. Ambitionsnivån är hög, och visar på en förståelse för slöjdämnets betydelse för elevens – människans – utveckling och välbefinnande. Men på klassrumsnivå ser det alltså annorlunda ut. Salonen säger att elever i årskurs 9 i dag gör arbeten som elever tidigare gjorde på de lägsta klasserna. Antalet timmar eleverna får slöjda i skolan minskar ju högre upp i åldrarna de kommer, och det gäller även de övriga praktisk-estetiska ämnena. Det är synd.
Är det inte just i tonåren som de unga behöver mycket arbete med kropp och hand, för att ge hjärnan all den fruktbara näring den behöver? Det ska bli intressant att se hur och om det planerade provet i konst- och färdighetsämnen i studentexamen som ska införas 2029, bidrar till att höja intresset, och kanske statusen, för de mindre teoretiska ämnena. Det skulle vara önskvärt.
Enligt Lundborg är det kanske dags att reflektera över den här typen av frågor på samhällsnivå. Vad händer om människans finmotorik försämras? Handen bär nämligen på en praktisk intelligens, en storartad intuitiv förmåga, menar han.
Det är inte enbart handen som stimulerar hjärnan och påverkar tankar, problemlösningsförmåga och kreativitet. Genom olika typer av estetiska lärprocesser kan elever beredas möjlighet att vara aktiva och lära sig genom övningar och egna erfarenheter i alla skolans ämnen. Se till exempel boktipset i det här temat av Lärorikt: Stärk pedagogiken med estetiken. John Dewey, han som förknippas med begreppet learning by doing, pläderade redan 1938 i boken Experience and education för en progressiv pedagogik med utforskande arbetsmetoder. Djuplärande sker när eleverna får göra saker, snarare än när de är mottagare av färdigt förpackad kunskap.
Våra hjärnor är inte gjorda för att ständigt matas med färdig information. Det gäller naturligtvis också våra elever. Lärprocesser där elever och studerande arbetar med kropp och händer i undervisning medkunniga lärare närvarande, i grupper som är tillräckligt små, kostar tid, och pengar. Men i slutändan genererar det unga vars kunskap sitter i kroppen. De kan för att de prövat, utforskat och erfarit.
Läs också de andra artiklarna i temahelheten Kropp och kunskap – länken är här.
