Därför är elevens fel så värdefulla 

I allt lärande ingår att göra fel och att göra misstag. Det låter tjatigt, men det är genom misstagen man lär sig. För läraren är det dessutom genom just elevernas misstag man lär sig mycket som kan vara viktigt i det didaktiska arbetet. Elever gör inte, lika lite som vi vuxna, misstag med flit. De svarar inte avsiktligt fel på provet, men när de gör det, ger de sin lärare värdefull information om vad som behöver förtydligas och repeteras, och vad de behöver få respons på. 

Responsens syfte är primärt att stötta eleven att reflektera över vad hen redan kan och vad hen behöver utveckla. I internationell forskning använder man begreppet feedback, och med det avses all sådan information som hjälper eleven förbättra sina prestationer. Feedback, eller respons, är enligt den definitionen alltid framåtsyftande och formativ, och alltså något annat än den samlade bedömningen på en slutförd uppgift. Tvärtom handlar respons i den här bemärkelsen om en naturlig del av undervisningsprocessen. I klassrummet uppstår ofta ögonblick och situationer där läraren genom sin spontana respons får möjlighet att reda ut saker och där eleven ges möjlighet att utveckla sina tankar och frågor. 

Ofta betraktas läraren som den som har ansvaret för att ge respons. Läraren vet vad målet är och i kraft av sin pedagogiska kunskap vet läraren även hur målet kan nås. Det är därför inte helt orimligt att förväntningarna på lärarens respons är höga. På forskningsfronten är man också enig: respons har stor betydelse i lärandeprocesser. 

Man har kunnat påvisa, inte helt oväntat, att positiv och stöttande respons i form av tydliga förklaringar och explicita råd framkallar positiva känslor och ger större effekt. Respons som bygger på jämförelser, till exempel mellan klasskamrater, och respons i form av bedömning väcker negativa känslor, vilket som känt inte är någon bra grogrund för lärande och utveckling.

För att responsen ska bidra till elevens lärande har forskningen visat att eleven verkligen behöver engagera sig i den.

Mycket forskning har ägnats respons, och lärare ägnar en hel del tid åt att ge respons, både i skriftlig och i muntlig form. Trots det blir elevens roll i sammanhanget ofta förbisedd. Hur genomtänkt och uppbyggande responsen från läraren än må vara, är det inte självklart att den ger effekt. För att responsen ska bidra till elevens lärande har forskningen visat att eleven verkligen behöver engagera sig i den. Inledningsvis måste eleven notera responsen och ta den till sig. Eleven måste också förstå responsen, vilket inte alltid är fallet. För många elever kan det göra stor skillnad om de får en möjlighet att få responsen förklarad i samtal eller gruppgenomgångar. Om eleven också upplever responsen som relevant och användbar, och kanske till och med ges tid att omsätta responsen till en egen handlingsplan, kan responsen verkligen ha effekt på längre sikt. I det perspektivet inser man hur mycket det krävs av lärare för att skapa och odla en responskultur som främjar elevens skolframgång.

Ibland kan det kräva en hel del mod att flytta fokus från den samlade, summativa bedömningen, som ju också kräver både tid och vånda av läraren. Men det finns mycket att vinna på att investera tiden och energin i de tidigare skedena av lärprocessen. I ett klassrumsklimat där eleverna känner sig trygga och undervisningen kryddas av nyfikenhet och prövande ansatser, förändras interaktionsmönstren, och elever upplever sig få mer agens. Det skapar positiva spiraler – när elever engagerar sig i undervisningens innehåll upplever de att de äger sitt lärande. 

I vår tid av mätbarhetshets drabbas också skolan. Givetvis kan det vara naivt att tänka att betyg och vitsord har fått alltför mycket tyngd. Ser vi till den pedagogisk-didaktiska kunskap vi har i dag, och tar vi läroplanens ord på allvar, så har lärare alla argument för att arbeta mer med elevens lärprocesser. I de processerna finns möjligheter att lära eleverna färdigheter av mer generisk art, färdigheter de har glädje av i många sammanhang bortom skolans här och nu. Att väcka eleverna till insikt om att man genom sin egen aktivitet faktiskt kan påverka sitt lärande är alltså en del av det didaktiska arbetet.

• Respons