Eleverna får inte alltid likvärdig återkoppling i Wilma – forskare efterlyser riktlinjer

– Respons och bedömningar har alltid hört till skolans uppgift, men Wilma är annorlunda i och med att verktyget finns med överallt, hela tiden. Wilma genomsyrar livet för de familjer som har barn i skolåldern i Finland. När man ser på det utifrån är det ju konstigt med en kanal där läraren kan skriva meddelanden till klassens föräldrar en fredagskväll eller en förälder utgjuta sig i affekt utan att tänka efter, det säger Anu Alanko, pedagogie doktor och universitetslektor vid fakulteten för pedagogik och psykologi vid Uleåborgs universitet.

Hon ser på Wilma både med lärarutbildarens och sociologens ögon. Intresset väcktes när hon intervjuade högstadieelever 2017 och förvånades av hur mycket de talade om Wilma. Det hade knappt gjorts någon forskning, trots att Wilma varit i bruk sedan början av 2000-talet.

Alanko konstaterar att det inte finns några klara regler för hur Wilma ska användas, varken på nationell, kommunal eller ens skolnivå – och det är enligt henne fel.

– Gemensamma regler skulle trygga lärarnas ork. Var går gränserna?

Mest bekymrad är Alanko ändå över att eleverna hamnar i en sinsemellan ojämlik situation på grund av hur Wilma används. Skillnaderna i hur mycket och hurdan Wilma-respons de får varierar stort. Hon misstänker att lärarna inte alltid förstår hur stor vikt eleverna lägger vid lektionsanteckningar, och hur elevernas använder dem för att bygga upp en bild av sig själva som lärande individer.

– Respons som ges via Wilma kan i värsta fall skada elevens tillit, motivation eller tro på sig själv, om hen tänker att Wilma-anteckningarna är en direkt spegelbild.

Lärarna får bestämma själva

I Lovisavikens skola träffar jag tre lärare med ett oproblematiskt förhållande till Wilma. Från skolans sida har de som vägkost fått en kort lista om när använda lektionsanteckningar, när skriva meddelande till vårdnadshavarna och när ringa dem.

Lärarnas autonomi är stor i Finland, och ingen av de tre känner att de skulle behöva mera stöd i bruket av Wilma eller mer detaljerade regler.

– I början av varje läsår påminner jag både elever och vårdnadshavare om att alla lärare använder Wilma på olika sätt. Om jag inte hör av mig genom Wilma betyder det att allt är bra, säger Annika Helenius, ämneslärare i biologi och geografi och klassföreståndare.

”Aldrig bakom ryggen på eleverna”

Att det här lilla samplet av lärare använder Wilma på väldigt olika sätt framgår nästan genast. Läraren i huslig ekonomi, Paula Lindholm, som också är klassföreståndare, säger att hon kan skriva en anteckning om att studiematerial saknas, men det gör ingendera av de andra. Ogjorda läxor däremot noteras.

– Om de stör väldigt mycket skriver jag nog en anteckning. I mitt ämne, huslig ekonomi, finns det de som onödigt ofta befinner sig på fel adress eller slår varandra med kökshanddukar, säger Lindholm.

Ingen elev får en lektionsanteckning utan att läraren har sagt till först.

– Vi går aldrig bakom ryggen på eleverna. Men de ska nog störa väldigt mycket innan jag skriver in det, det handlar inte om sådant som att någon pratar under timmen eller har kepsen på, säger bildkonstläraren Helena Björk Kyander.

– En muntlig uppläxning ger oftast bättre resultat, säger Helenius.

”Min pojke skulle aldrig vejpa på toaletten”

Lindholm säger att de i Lovisavikens skola med låg tröskel ringer vårdnadshavarna om det är något som behöver diskuteras.

– Risken för missförstånd är mindre när man talas vid.

De ser det som viktigt att föräldrarna faktiskt får information om hur deras ungdomar beter sig i skolan.

– Man vill ju veta. Det är stor skillnad på hur de beter sig i skolan och hemma – föräldrar kan till exempel tro saker som att ”min pojke skulle aldrig vejpa på toaletten”. Då går föräldrarna omkring nöjda och lyckliga och tror att allt är bra även om det inte är det, konstaterar Paula Lindholm.

Individualiserad nivå på berömmet

Helena Björk Kyander har en klar strategi för hur hon använder Wilma för att skapa en relation till eleverna.

– Eftersom jag bara har dem en gång i veckan vill jag bygga upp en relation, och ger fler gula rutor, alltså en lektionsanteckning med beröm, i början när jag får en klass. Jag skriver en kort rad som förklaring, till exempel ”oj, vad du var fokuserad i dag” eller ”bra val av färger”. Jag har gjort det i några år nu och jag har sett att det har betydelse för stämningen i klassen.

Jag ger i stället mycket muntlig feedback, så som ”det var den bästa bulladegen jag har sett i höst”.

Också Helenius ger gärna positiv feedback i form av gula rutor i början.

– Ganska snart lär jag mig på vilken nivå eleverna ligger. Den som markerar ofta får inte en gul ruta för varje aktiv lektion, men det kan en jättesvag elev få, när den är duktigare än vanlig. Rutorna ge på en individualiserad nivå.

Paula Lindholm är sparsam med lektionsanteckningarna – så sparsam att hon fått feedback av vårdnadshavare om att hon aldrig sätter in beröm.

– Jag ger i stället mycket muntlig feedback, så som ”det var den bästa bulladegen jag har sett i höst”. Jag tror att det är mycket mera effektivt när alla hör berömmet och eleven får lysa lite.

Forskaren Anu Alanko är fascinerad över de hårda ord som används av en del föräldrar i fråga om Wilma.

– De kan tala om att inte orka reagera på bombardemanget eller flodvågen av meddelanden eller om Wilmaterrorism. Det är starka ord från alla parter, också lärare.

Inget av det här låter bekant för lärarna i Lovisavikens skola. Skolan satsar på att förstärka det positiva och vara sparsamma med det negativa – vilket också syns på Wilma. Finns det elever med stora utmaningar i beteendet eller inlärningen sköts lektionsanteckningarna koordinerat av till exempel klassföreståndaren så att eleven inte fastnar i en negativ spiral.

Söker stöd på anonyma forum

Alanko har forskat i hur Wilma behandlas på diskussionsforumet vauva.fi – och där finns också lärare som anonymt söker stöd eller skriver av sig sin frustration.

– De söker bekräftelse på sitt eget sätt att använda Wilma eller undrar om de är dåliga lärare för att de använder systemet så lite. Det är förbryllande att de inte kan lyfta upp frågan i den egna arbetsgemenskapen.

Det är förbryllande att de inte kan lyfta upp frågan i den egna arbetsgemenskapen.

Alanko är med i forskningsgrupper, som har ansökt om anslag för att undersöka Wilma ur såväl lärarnas, föräldrarnas som elevernas perspektiv. Bland annat vill de utreda om bristen på gemensamma regler delvis handlar om lärarnas starka autonoma ställning i Finland, att man inte ens vill ha regler.

– Det kunde ändå finnas rekommendationer. Det behövs en djupare diskussion kring vad en positiv lektionsanteckning betyder för eleven och vilka följder den har, och samma då det gäller de negativa markeringarna. Vad betyder det för eleven i fråga om motivation, självkänsla eller känsla av att duga.

Anu Alankos tips för lärare för ett etiskt hållbart bruk av Wilma

• Kom ihåg att Wilma är en app som används av människor. Wilma i sig gör ingenting, utan det är människorna, med de möjligheter och begränsningar det medför, som gör.
• Det är viktigt att du som lärare i början av läsåret öppnar upp för sina elever och vårdnadshavare vilka principer hen har för att använda Wilma. Till exempel kan du berätta att du använder Wilma bara under tjänstetid, vilket är hållbart med tanke på den egna orken. Det är bra att berätta hurdant beteende som leder till en anteckning – både på gott och på ont.
• Om du inte skriver in läxor i Wilma är det bra att berätta varför. Tanken kan vara att det är på elevernas ansvar att notera läxorna, att ta ansvar. Men det är bra att förhandla fram gemensamma spelregler med eleverna.
• Wilma får inte användas som ett hot, för att upprätthålla arbetsron. Det är inte konstruktivt att säga: Nu är du tyst eller så blir det anmärkning i Wilma. Lärarens agerande ska vara etiskt hållbart.
• Skolgemenskapens roll är stor. Om inte ledningen tar upp de här frågorna kanske du som lärare kan vara den som leder förändringen. Anu Aulanko förstår precis vilken arbetsbörda den enskilda läraren har, men kanske du kan vara den som tar upp det till diskussion och hör med andra hur de gör.
• Komma ihåg grundreglerna i kommunikation: var tydlig, undvik mångtydighet, fundera på hur mycket info som behöver delas – för mycket är utmattande för alla. Undvik också bruket av många kanaler (behövs det mejl, WhatsApp, Instagram eller räcker Wilma?)

• Respons