I Montessoriklassen tänker barnen med händerna
Kartnålar, färgkodade siffersedlar och en riktig blomma när blommans delar ska läras ut. Konkreta föremål och material bär vägen till abstrakt förståelse för eleverna i Montessoriklassen i Ruusutorpan koulu i Esbo.
Matteo placerar kartnålar på en karta över Europa. Länder, hav och huvudstäder är markerade med olika färger och på hans karta trängs blåa, röda och gröna flaggor.
– Rotterdam, var ligger det? Är det i Tyskland?
Tioåriga Matteo går i Montessoriklassen för årskurserna 4 till 6 i Ruusutorpan koulu i Alberga, Esbo. Skolan erbjuder Montessoripedagogik från dagis till årskurs 6.
Kärnan i Montessoriläran är att barnens nyfikenhet ska tas tillvara genom att de själva får bestämma vad de arbetar med och vad de vill lära sig. Det anses ge barnen större frihet och bättre möjligheter att utvecklas. Det bästa med pedagogikformen är just att barnen själva får bestämma vad de fokuserar på, tycker Matteo.
– Jag gillar matematik väldigt mycket och jag brukar välja det, men i dag fick jag lust att göra det här, säger han och lägger knappnålen för Lissabon på rätt ställe.
Liksom många andra i klassen har han rötterna i ett annat land, med föräldrar som kommer från Portugal och Ryssland. Att det är tillåtet att röra på sig medan man funderar på nästa steg är också bra, resonerar han. Eleverna får resa sig, hämta och lämna material och ta korta pauser mellan sina projekt.
– Vi behöver inte bara sitta vid pulpeten och lyssna på läraren och vi gör mer krävande saker. Jag går i fyran nu, men gör sexornas uppgifter. Det känns roligt att jag får lära mig mycket.
Bankspelet gör det mer intressant att lära sig matematik
I ett annat hörn av klassrummet sitter fyra tjejer på en matta med bankspelet utbrett framför sig. I spelet är två personer kunder, en representerar banken och den fjärde kontrollerar att allt har gått rätt till. De multiplicerar stora tal med hjälp av nummerlappar där ental, tiotal, hundratal och tusental har olika färger. Just nu arbetar flickorna med talet 9715 x 444. Bankspelet är ett av deras favoriter.
– Bankmaterialet gör stora tal lättare. Man minns bättre hur man räknar och uppgifter som på papper skulle kännas tråkiga blir roligare när vi får använda material, säger elvaåriga Valo.
Milla, Viljamarja och Liisa håller med om att spelet gör det mer intressant att lära sig matematik.
Det konkreta är en väsentlig del av Montessoripedagogiken, eftersom grundtanken är att människan lär sig tänka genom att använda handens rörelser.
Varje tema startar med en konkret krok, ett föremål eller en berättelse.
– Om vi till exempel talar om blommans delar har jag alltid en riktig blomma med mig. Jag utgår från det konkreta exemplet och vad delarna är, sedan har vi material som eleverna kan repetera med. De kan själva undersöka, plocka isär och lägga delarna separat, säger läraren Outi Leiste.
Hon framhåller att storytelling har en central funktion i Montessori, som en traditionell kunskapsöverföring.
– Jag brukar lämna berättelserna vid ett ”vad tror du att …”-läge, vilket ger eleven en knuff. De tänker ”aha, det där vill jag veta mer om”.
Alla har egna projekt och gör olika saker samtidigt
I Montessoriklassen finns ingen fastslagen läsordning.
– Elever gör olika saker samtidigt. Ett material har ett bestämt syfte och begränsat antal. Det gör att barnen tränar hänsyn, att vänta på sin tur och att se varandra. De tar väl hand om materialet och saker går sällan sönder.
Vi utgår från det som barnet redan kan och bygger vidare på det, inte så mycket från det som barnen inte kan.
Klassrummet är organiserat efter ämnesområden. Forskningslådor med material för historia, geografi, matematik, geometri, färgglada grammatiklådor för modersmål ramar in klassrummet. Materiallådorna är placerade så att barnen enkelt kan plocka fram dem själva.
– Vi utgår från det som barnet redan kan och bygger vidare på det, inte så mycket från det som barnen inte kan. Läraren berättar inte allting utan barnen uppmanas att hitta svaren själva.
Skolböckerna för komprimerade – bra faktaböcker behövs
De så kallade sinnesmaterialen stöder utvecklingen och barnen utforskar världen bättre när sinnena tränas. I klassrummet finns flera tjocka fackböcker, men barnen använder få vanliga skolböcker.
– Vi har till exempel en matematikbok som vi egentligen inte skulle behöva, men eftersom skoldagarna i Finland är väldigt korta kan eleverna göra textuppgifter ur den hemma, medan vi här i skolan arbetar mer med material i olika former, säger Outi Leiste.
Enligt henne är informationen i vanliga skolböcker kraftigt förkortad och det väcker inte barnets intresse.
– Därför är bra faktaböcker för barn sådana där det finns mycket fakta att ösa ur. Särskilt för elever som har ett stort intresse för något särskilt väcker det viljan att lära sig.
”Så mycket ansvar som de kan bära”
När en uppgift är tillräckligt intressant och meningsfull för barnet kan det så att säga uppta hela barnets väsen. Inlärningen drivs av barnets egen motivation och viljan att lära sig, enligt Maria Montessoris lära. Belöningen uppstår i processen då barnet löser ett problem och lär sig något nytt.
Barnen har med andra ord mycket ansvar. Hur fungerar det?
– Barnen har så mycket ansvar som de är redo att bära. Det är skillnaden mot en ”vanlig” klass – eftersom de har övat på detta sedan tre års ålder byggs det upp på ett annat sätt. Man kan inte kasta ett barn i den djupa änden och säga ”nu jobbar du helt självständigt”.
– Men om ett barn gör val som är utvecklande, rimliga och leder till resultat, kan hen få välja mycket och vår uppgift som vuxna är att se till att läroplanens innehåll täcks. Vi följer samma läroplan som alla andra, men går ofta både utöver den och vid sidan av den, säger Outi Leiste.
Bredvid Matteo sitter Risto och skriver en saga med prydliga bokstäver.
– Jag väljer ofta bildkonst eller modersmål. Om jag har något på hälft, som ett historieprojekt, är det bäst att jag gör klart det. Jag gillar inte uppgifter i stil med att någon säger ”skriv den här texten på papper, men med alla ord i negativ form”. Då behöver man inte tänka och egentligen inte hitta på något själv, säger Risto.
Viktigt att få göra saker tillsammans
I klassen finns elever i årskurserna 4 till 6. Blandade åldrar blir en motor, då yngre elever ser vad de äldre gör och vill prova.
– Det är en positiv spiral. Min roll är att observera eleverna, se när motivationen eventuellt tryter och hjälpa dem att hitta nästa steg, säger Outi Leiste. I dessa åldrar är det viktigt för barnen att få göra saker tillsammans.
– Barnens utveckling av handens rörelser och alla sinnen är på hälft. Då är det sorgligt att de blir placerade framför datorn. Det finns så mycket att upptäcka i världen.
Montessoriläran rör sig medvetet från konkret till abstrakt.
– Syftet med materialen är att de en dag inte ska behövas längre. När begreppet sitter i huvudet kan man lämna det, säger Leiste.
Pietari tränar på grammatik i engelska genom att byta ut orden i meningar till synonymer. ”Toss the ball” står det på bokstavslapparna.
– Historia och engelska är mina favoritämnen. Jag har till exempel lärt mig att maya-indianerna upptäckte tuggummit. Det läste jag i en fackbok.
Rasterna är flexibla och vill någon stanna kvar och arbeta färdigt får hen göra det. Ständiga avbrott kapar viljan att lära sig och gör att barnen inte når till slutet av inlärningscykeln.
– Om något engagerar låter vi det leva. Det långa, obrutna arbetspasset är väsentligt för att få till en fungerande arbetscykel. Ofta börjar man med något lite för lätt och först när man har arbetat en stund kommer man in i det verkliga, mer utmanande arbetet. Då är det viktigt att arbetet får pågå oavbrutet, säger Outi Leiste.
Läs också de andra artiklarna i temahelheten Kropp och kunskap – länken är här.
Montessoriläran i korthet
Ursprung: Utvecklad av den italienska läkaren och pedagogen Maria Montessori (1870-1952).
Grundidé: Barnets nyfikenhet och egen drivkraft är motorn i inlärningsprocessen. Valfrihet gäller inom tydliga ramar. Barnen lär sig bäst genom att använda handens rörelser och konkreta material.
Lärarens roll: Vägledare och observatör snarare än föreläsare, uppmuntrar till självständighet och ansvar, möter barnet på dess utvecklingsnivå och hjälper till nästa steg.
I Finland: Största delen av Montessoriverksamheten i Finland är finsk- eller engelskspråkig och inriktad på småbarnspedagogik från 3 år uppåt .
