Finlandssvenska organisationer som jobbar på två språk: “Nyttan och glädjen blir större”
Att samtidigt jobba på finska och svenska är den självklaraste sak i världen och det finns mycket att vinna. Det berättar två naturnära finlandssvenska organisationer som vill uppnå en äkta och levande tvåspråkighet genom att aktivt öka sitt samarbete över språkgränserna.
– När man är ute i skogen är det lättare att prata ett språk man inte behärskar så bra. Det har vi märkt i vår tvåspråkiga verksamhet, säger Jonas Heikkilä som är ute i Pargas-skogarna med sin svampkorg när intervjun börjar.
Han är avdelningschef för den miljöpedagogiska avdelningen vid den svenskspråkiga miljöorganisationen Natur och miljö. Där har man utvecklat det tvåspråkiga projektet Kesäretkelle uti naturen. Målsättningen är att locka speciellt barnfamiljer ut i naturen.
– Visst kräver tvåspråkigheten lite mera av den person som ska leda utflykten, men deltagarna har varit enbart nöjda och på det här sättet kan vi nå ut till så många fler, säger Heikkilä.
Hållbarhet på flera språk
Svenska lantbrukssällskapets förbund har också sett stora fördelar med att arbeta på två språk. Hållbarhetsveckan är numera en nationell tvåspråkig evenemangsvecka, men ursprungligen startade den som ett svenskspråkigt initiativ i Österbotten. I fjol täckte den tio landskapsområden i Finland och fokus ligger på att lyfta fram småskaliga, lokalbaserade hållbarhetslösningar.
– Vi märkte tidigt att det inte går att isolera hållbarhet till en språkgrupp, säger Nora Backlund, specialsakkunnig vid förbundet och ansvarig för Hållbarhetsveckan.
Utan samarbete över språkgränserna skulle sakkunskapen bli lidande, och verksamheten skulle inte kunna utvecklas på samma sätt.
Tvåspråkigheten har inte bara lett till fler deltagare, utan även skapat ett bredare nätverk av samarbetspartners. Det här gör verksamheten mer dynamisk och anpassningsbar till de specifika förutsättningar som olika landsbygdsområden har.
Kollegan Nina Sevelius, som är utvecklingschef för trädgårdsproduktionen, ser också fördelar utifrån sitt arbete.
– Det finns inte tillräckligt många personer inom vår smala bransch för att vi ska kunna jobba isolerat på endast svenska i Finland. Utan samarbete över språkgränserna skulle sakkunskapen bli lidande, och verksamheten skulle inte kunna utvecklas på samma sätt.
Med stöd av forskningen
Vad innebär tvåspråkig verksamhet i praktiken? Jonas Heikkilä säger att man kan definiera begreppet på olika sätt. Han hänvisar till ett projekt som genomförts i samarbete med Helsingfors universitet under åren 2014 till 2017. Där har man på basis av de erfarenheter man fått från tvåspråkiga naturläger för barn tagit fram stödmaterial för den som vill arbeta för en levande tvåspråkighet. Natur och Miljö har utifrån den forskningen utarbetat en egen handbok för flerspråkig fritidsverksamhet.
Människor slutar lyssna om man översätter allt direkt.
– Människor slutar lyssna om man översätter allt direkt. I stället ska man uppmana deltagarna att lyssna aktivt på båda språken och använda bilder och kroppsspråk för att förstärka budskapet. Då får man en äkta och levande tvåspråkighet, säger Heikkilä.
Några smarta tips för inkludering
– Vi har mött väldigt lite motstånd och mitt tips till andra som tvekar är att man bara ska börja på med samarbete över språkgränserna. Språket är ju inte ett självändamål utan ett sätt att kommunicera, säger Nina Sevelius.
Nora Backlund säger att hon aldrig brukar tänka på att det tar mera tid i anspråk att producera material på två språk. Nyttan med ett bredare nätverk är så stor. Ibland möter hon människor som efterlyser simultantolkning vid olika publika sammankomster.
– Jag tycker att man i stället måste lära sig att vara alert och lyssna eftersom allting inte kommer på båda språken.
Samtidigt ger hon tips på hur man kan arbeta för större inkludering.
– Jag brukar försöka tänka på att båda språken ska finnas representerade i bilderna jag visar, till exempel om där råkar finnas skyltar med text, säger hon.
Svenskan försvinner inte
Vid Natur och miljö åker man ibland ut till finska skolor för att hålla naturskolor på svenska.
– Där man minst anar kan viljan att tala svenska vara som störst, säger Jonas Heikkilä och nämner som exempel pojkar i en niondeklass i Kankaanpää.
Han säger att det är något lättare att jobba på två språk inom organisationens fritidsverksamhet, eftersom naturskolornas specifika vokabulär, arternas namn, annars kan leda till svårigheter. Det finns också en annan utmaning.
Där man minst anar kan viljan att tala svenska vara som störst.
– Finansieringen vi får riktar sig till svenskspråkig verksamhet och det begränsar svängrummet en aning, men samtidigt är den avgörande för att vi överhuvudtaget ska kunna upprätthålla svenskspråkig verksamhet.
Nora Backlund reflekterar över att vissa organisationer ibland ser tvåspråkig verksamhet som ett hot mot svenskan, men själv är hon inte orolig.
– Så länge vi inte lämnar bort svenskan försvinner den ingenstans.
Här kan du läsa alla artiklar i temahelheten Finskakunskaper.
