Forskare: ”Det är inte mobilens fel att finländarna läser i allt mindre utsträckning”

– De som är födda på 1940- och 1950-talen är fortfarande de mest aktiva läsarna. De hör till den generation som fick uppleva det finländska samhällets starka uppsving, både när det gäller utbildning och välfärd. 
 
Det säger sociologen Riie Heikkilä, som i den färska boken Miksi lakkasimme lukemasta, på svenska ungefär Varför slutade vi läsa, undersöker varför finländarna läser mindre än förut. 

– Traditionellt har den finländska arbetarrörelsen präglats av ett starkt bildningsideal. Läsning blev en fritidsaktivitet under 1800-talet, men det var först på 1900-talet som alla finländare lärde sig att läsa, tack vare vårt välfungerande skolsystem. Litteratur blev ett folknöje som inte hörde ihop med socioekonomisk status. 
 
I dag präglas vårt samhälle av polarisering, och därmed har också kulturen fått en starkare politisk innebörd. Riie Heikkilä har för sin undersökning intervjuat människor ur lägre socioekonomiska klasser, där litteratur och läsning ofta får kanalisera misstron mot dem som uppfattas som elit. 
 
– Många upplever en känsla av bitterhet och utanförskap. De anser att läsning hänger ihop med den elitism de starkt vill ta avstånd från. De vill verkligen inte vara en sådan som läser. 

Böcker delar åsikterna mer än balett och opera 

Trots att andra kulturyttringar, som balett eller opera, traditionellt förknippas med finkultur var det litteraturen som väckte starkast känslor i dem som intervjuades för undersökningen.  

Riie Heikkilä säger att orsaken kan ligga i den mediediskussion där litteratur ofta lyfts upp som något nyttigt och värdefullt – finare än video, audio och internet – och där man i samma andetag oroar sig för att läskunskaperna sjunker. Det är en diskussion som ägts av kultureliten, och som ytterligare kan späda på negativa känslor hos dem som inte vill vara en del av den. 

– Det hänger ihop med en större trend, där samhällsklyftorna i Finland ökar. I takt med att vårt samhälle blir mer polariserat ökar också klyftorna mellan dem som läser och dem som inte gör det. 

Fortfarande finns det ivriga läsare i alla socioekonomiska klasser. Men statistiken talar sitt tydliga språk: högutbildade läser mer än lågutbildade, kvinnor läser mer än män – och varje ny generation läser mindre än den föregående. 
 
– Den typiska finländska litteraturkonsumenten är i dag en högutbildad kvinna som passerat medelåldern. 

Det är inte skärmarnas fel 

Paradoxalt nog läser vi mer än förut – om man räknar mängden text som flimrar förbi våra ögon i form av nyhetsnotiser, uppdateringar på sociala medier och andra korta texter på våra mobilskärmar. Men det djupa läsandet uteblir för många, som inte längre tar sig tid att läsa de längre texter som böcker och tidsskrifter erbjuder. Vår läsning blir ytligare. 
 
Riie Heikkilä säger att det digitala läsandets betydelse präglas av två diametralt motsatta paradigm. 
 
– Vissa anser att det digitala läsandet stjäl tid av det traditionella läsandet, att läsning från skärm sker på bekostnad av läsning från papper. De som är av motsatt åsikt anser däremot att digitaliseringen kan gynna allt läsande, eftersom de korta lättillgängliga digitala texterna sänker tröskeln för att läsa överlag. 

De som läser mycket digitalt tenderar att också vara mer benägna att läsa traditionella böcker och tidningar.  

Riie Heikkilä säger att man i den offentliga diskussionen lite hoppfullt fört fram det andra paradigmet: att text i e-postmeddelanden, på internetforum och sociala medier trots allt kan gynna dem som inte läser böcker. Men så är det inte. 
 
– Tyvärr. Det var något som förvånande mig mycket i min undersökning. Vi ser att den digitala och den traditionella läsningen går hand i hand. De som läser mycket digitalt tenderar att också vara mer benägna att läsa traditionella böcker och tidningar.  

Digitaliseringen räddar alltså inte dem som inte läser, och nästan en tredjedel av alla lågutbildade finländare läser inte alls. Inte ens korta texter på internet.  

“Vi måste inse vidden av våra samhällsklyftor” 

 – Att förstå och ta till oss information i textform är en grundförutsättning för en fungerande demokrati. Vår samhällsdiskussion och våra institutioner bygger på det här. Textförståelse blir hela tiden viktigare, och därför är det bra att vi satsar på multilitteracitet. 
 
Riie Heikkilä säger att vi måste bli mer lyhörda för att läsning i allt högre grad hänger ihop med socioekonomisk status. Det är inte längre någon självklarhet att alla finländare kan läsa, trots att det en gång i tiden var så. 
 
– Utbildningsnivån i Finland har sjunkit och segregationen mellan skolor har ökat. Om vi vill vända trenden måste vi motverka den polarisering som präglar vår samhällsutveckling i dag. Läsning kan bli en naturlig del av fler människors liv igen om de känner sig inkluderade och delaktiga i samhället, istället för utanför. 

Riie Heikkilä framhåller också vikten av att stödja och försvara de samhällsinstitutioner som stöder läsning, framför allt biblioteken och grundskolan. 

Skoleleverna måste läsa – även när de inte är inspirerade 

Riie Heikkilä säger att de flesta lärare inser vikten av att satsa på läsningen i skolorna. 

– Kanske borde skolan bli ännu mer lyhörd för det faktum att de skillnader i läsförmåga som samhällsklyftorna medför syns redan i ung ålder, i många fall innan barnen börjar skolan. 
 
I dag finns det många läsprojekt i våra skolor med målsättningen att inspirera barnen att hitta läsglädjen. Riie Heikkilä förhåller sig skeptiskt till korta läsinterventioner. 
 
– Forskning visar att den här typen av kulturfrämjande projekt främst når de elever som annars också läser.  

I stället skulle det behövas mer långtgående satsningar, där eleverna under längre perioder intensivt skulle få arbeta med texter. Det som avgör huruvida en elev öppnar en bok eller inte får inte enbart vara inspiration. 
 
– Eleverna måste inse att läskunskap är obligatoriskt och viktigt. Vi måste se till att alla elever läser – oberoende av om de är inspirerade eller inte.   

 
Här kan du läsa alla artiklar i temahelheten Läskunnighet.

• Läskunnighet