Tio år av skolsamarbete – två eldsjälar bygger broar mellan Karelen och Österbotten

Allt började med ett pling i inkorgen. Robert Backman, som är rektor vid Norra Korsholms skola, satt just då i ett Erasmus-möte i Berlin tillsammans med kollegor från tre andra europeiska länder.

Under mötet fick han ett oväntat mejl från Matti Pussinen, som är klasslärare vid Niittylahden koulu i Joensuu. De två kände inte varandra från tidigare, men nu undrade Pussinen om Backman var intresserad av att starta ett vänskolesamarbete med särskilt fokus på språkutbyte.

– Här sitter vi och planerar ett Europaprojekt, och så får jag plötsligt en fråga om ett helt annat projekt, berättar Backman. Vad gör vi nu? Vår skola bestämde sig snabbt – vi kör på båda! Och efter det har allt bara vuxit.

I år firar skolorna tio års vänskap, och Backman är fortfarande full av entusiasm.

– Jag hade aldrig kunnat drömma om att samarbetet med Niittylahden koulu skulle bli så stort och pågå så länge. Det har vuxit fram en egen kultur i våra skolor. Lärarna och jag har tillsammans utvecklat ett stort intresse för östra Finland. Det är ett intresse som vi annars skulle ha gått miste om.

Från karelsk bubbla till gränsöverskridande vänskap

Matti Pussinen minns hur det hela tog fart. När han själv började arbeta aktivt med svenska som främmande språk, insåg han att eleverna saknade verkliga möten med människor från den andra språkgruppen.

– På den här tiden kändes hela svenska Österbotten som ett främmande land för oss här i Karelen. Vi lever i en slags karelsk bubbla, ett mikrokosmos. Det är det bästa som finns om atmosfären är god, men det kan också vara begränsande.

Matti Pussinens far kommer från det Karelen som Finland förlorade i kriget och därför har språk och minoritetsfrågor alltid legat honom nära hjärtat.

Robert Backman beskriver sin kollega som lite av en filosof. Pussinen lyfter genast fram en liknelse från seriemagasinet Asterix. Där lever figurerna i en liten by, ett mikrokosmos där man skrattar åt stormakten. Under projektets gång har humor och självironi varit viktiga verktyg i samarbetet.

Under intervjun visar han stolt upp brev som hans elever har skrivit till sina vänner i Korsholm. De är prydliga handskrivna brev som nu ska postas. ”Hej! Hur mår du? Jag mår bra.”

Så byggs broar mellan Karelen och Österbotten

Samarbetet mellan skolorna har som sagt redan varat över ett decennium. Till programmet hör, förutom lägerskolor, också brevväxling, digitala kontakter och pedagogiskt utbyte mellan lärare.

Under ett läsår möts klasserna två gånger per läsår: en gång i Joensuu och en gång i Korsholm. Sammanlagt blir det åtta till nio dagar. Programmet är fullspäckat med allt från samarbetsövningar och kulturutflykter till pizzakvällar.

Robert Backman berättar att man eftersträvat att bygga något som håller även när personal byts ut.

– Därför skapade vi inledningsvis en tydlig struktur där vi har skilda aktiviteter för varje månad. Den har vi hållit fast vid, och det har skapat kontinuitet och trygghet för både elever och lärare.

Känslor och kulturkrockar

Trots att skolorna ligger 500 kilometer ifrån varandra har de mycket gemensamt. De arbetar i liknande byggnader, har ungefär 240 elever var, och är placerade lite utanför en större stad. Men språk- och kulturkontrasterna är ändå påtagliga, och ibland överraskande.

– Jag minns vårt första besök i skolan i Joensuu. Ingen där hade träffat en svensktalande person tidigare, men vi blev otroligt väl mottagna. Jag överraskades av hela atmosfären, nyfikenheten och kände mig välkommen. Det är så otroligt viktigt att lärare synkar ihop och att det inte enbart blir ett jobb, säger Robert Backman.

Jag minns vårt första besök i skolan i Joensuu. Ingen där hade träffat en svensktalande person tidigare, men vi blev otroligt väl mottagna.

Alla möten har inte varit lika friktionsfria. Matti Pussinen berättar om ett tillfälle på en idrottsanläggning där en man som själv var inflyttad från ett grannland muttrade: ”Suomessa puhutaan vain suomea.”

När möten mellan elever skapar bestående avtryck

Flera av de första eleverna som deltog i projektet har i dag tagit studenten. Vissa vänskaper lever kvar. Matti Pussinen minns särskilt en flicka från Niittylahden koulu som fick stor uppmärksamhet av pojkarna på en diskokväll i Korsholm. Hennes kompisar konstaterade lite avundsjukt att ”jasså, nu ska hon bli finlandssvensk”.

När eleverna ska ta avsked efter att ha träffats är känslorna ofta starka. De gråter, kramas och känner stor saknad.

– Jag brukar säga till eleverna i mitt inledningstal: ”Kom ihåg en sak! Ni kommer inte att vara de samma efter den här resan”, berättar Matti Pussinen.

Samtidigt är upplevelsen olika för de två skolorna. För eleverna i Joensuu är svenskan något nytt och spännande, nästan exotiskt. För eleverna i Korsholm är finskan mer närvarande i samhället, men utbytet ger språket ett konkret ansikte.

Tips för ett lyckat vänskolesamarbete

Vad är hemligheten bakom ett långvarigt och levande samarbete mellan skolor?

– Struktur och en trygg finansiering, svarar Robert Backman utan att tveka.

– Vi har fått ovärderligt stöd från SFV. Utan det hade vi aldrig kunnat bygga långsiktigt. Och lärarna har verkligen tagit till sig idén och den har blivit en del av skolornas identitet.

Båda lyfter också fram föräldraengagemanget och skolornas Hem och Skola-föreningar. I Joensuu har byaföreningen, där den lokala ordföranden råkar vara inflyttad från Sverige, bidragit med till exempel mellanmål.

Matti Pussinen ger några råd till skolor som vill starta ett liknande samarbete:

– Leta efter en skola som liknar din egen i struktur och värderingar. Det måste finnas en öppenhet för gränsöverskridande samarbete, och det behöver finnas engagemang hos lärarna. Resten kan sedan växa fram.

Båda eldsjälarna är överens om en sak: det handlar om att simma mot strömmen. Samarbetet ger inga snabba vinster, men det förändrar människor – på djupet.

Läs också de andra artiklarna, opinionstexterna och tipsen om Bubblor här.
Glöm inte att spela Bubbelbingo!

• Bubblor
• Språk
• Språkundervisning
• Tvåspråkighet
• Vänskolor