Topeliusgymnasiet i Nykarleby återupptäcker bildningens kärna

Det var i våras som gymnasieläraren Jonathan Fagerström i Nykarleby började fundera på vad han och hans kolleger egentligen sysslar med. Jagar elever att lägga undan mobilen, försöker konkurrera med skärmar och letar efter tecken på att det egentligen är ChatGPT som skrivit inlämningsuppgiften. När Fagerström läste boken Den ängsliga generationen av den amerikanske socialpsykologen Jonathan Haidt insåg han att han behöver stanna upp.

– Jag har naturvetenskaplig bakgrund och behöver fakta, och här fanns det – svart på vitt. Allt tyder på att mobilanvändningen har gjort oss mindre sociala och att vi mår allt sämre. Någonstans på vägen har vi också tappat bort både bildningen och oss själva som pedagoger, säger han.

Projekt Omstart ger Topeliusgymnasiet en nystart

Resultatet blev projektet Omstart. Eller egentligen är det mer än ett projekt, hans kollega Annette Kronholm beskriver det som ett paradigmskifte. På bordet utanför lärarrummet i Topeliusgymnasiet ligger en hel hög med material: bland annat skolans egen genrehandbok Kodknäckaren och den skrivpedagogiska Verktygsbacken. Plus årets nyhet – en papperskalender som delats ut till alla ettor.

– Bristen på helhetstänk, överblick och framförhållning är bara ett av de många konkreta exempel på vad den digitala utvecklingen gjort med våra hjärnor. Många studerande har svårt att visualisera ett schema eller få grepp om vad man hinner med på sex veckor. Därför har vi i år låtit trycka upp en kalender.

Omstarten kom i sista minuten. Annette Kronholm beskriver AI som det som vred om kniven rejält i såret.

– Vi har inte längre några autentiska texter, allt är så tillrättalagt att jag till och med kan sakna särskrivningar och ofullständiga satser. Det är liksom ett nyspråk i orwellsk anda. Fördummat och utslätat, och det luktar inte ens tonåring. Förstår du hur provocerande det är.

Skillnaden mellan bildning och utbildning i gymnasiet

Medan Annette Kronholm, Jonathan Fagerström och skolans rektor Katarina Bjurs sitter och pratar har abiturienterna kemi i klassrummet intill. Det här är Johannes Åmans favoritämne. Kemi och biologi är det han lägger mest krut på, i de andra ämnena tänker han att det räcker med en sjua eller åtta.

– Jag vill studera vidare inom kemi. För mig är bildning viktigt för att jag ska kunna få ett jobb som jag gärna går till varje morgon.

Jag tror att samhället skulle ha mer nytta av människor som kan lite av varje, men nu blir det väldigt uppdelat i folk som är väldigt akademiska och – om vi så vill bildade – och de som är mer praktiska.

Efter lektionen samlas Johannes Åman och hans klasskompisar Axel Andersson, Siri Nybäck och Lovisa Haglund för att prata om utbildning och bildning – två begrepp som inte alltid är så enkla att hålla isär.

Varför tror ni att lärarna valde ut just er?

Abiturienterna tittar på varandra och konstaterar att de alla fyra är ganska lika – målmedvetna och drivna av möjligheten att få lära sig nya saker. Att bli bildade, men också att få en utbildning.

– Gymnasiet handlar förstås mycket om studentskrivningarna, men samtidigt tycker jag att vi har lärt oss en massa saker som vi kommer att ha nytta av resten av livet. Själv har jag lärt mig att prioritera, vilket säkert är en bra egenskap också under fortsatta studier, säger Lovisa Haglund.

– Och jag tycker jag har blivit bättre på att samarbeta, säger Siri Nybäck.

Johannes Åman fortsätter:

– Egentligen gillar jag inte den tydliga uppdelningen i gymnasier och yrkesstudier. Jag tror att samhället skulle ha mer nytta av människor som kan lite av varje, men nu blir det väldigt uppdelat i folk som är väldigt akademiska och – om vi så vill bildade – och de som är mer praktiska. En intressant lösning skulle vara att dela utrymmen och till och med kurser.

Kunskapens olika former – mer än bara utbildning

Studerandena och lärarna har ganska långt samma syn på vad bildning är: en slags allmän livskunskap som består av färdigheter som inte nödvändigtvis finns i läroplanen. Bildning är det som är kvar efter alla nivåer av utbildning. Annette Kronholm säger att skolan gärna vill syssla med bildning, men inte alltid lyckas.

– Om man tittar kritiskt på skolan så sysslar vi i dag med för mycket utbildning, ett slags instrumentellt lärande inför studentexamen. Man hör ofta vackra tal om att gymnasiet lär för livet, men för att det inte bara ska vara en floskel krävs det stor ansträngning av oss lärare. Annars blir det bara utbildning när den är som sämst.

Sprider sig till fler skolor i området

Projektet Omstart har gett gymnasielärarna en välkommen nytändning och ett tydligare fokus och insikten har spridit sig som ringar på vattnet både till Zachariasskolan i huset intill och till de mindre skolorna ute i byarna. Samma vecka som intervjun görs är Jonathan Fagerström inbjuden för att prata på ett föräldramöte i Socklot.

– Mitt budskap är egentligen ganska enkelt – stanna upp och fundera över hur du använder tekniken. Digitaliseringen är inget självändamål, utan vi behöver plocka ut godbitarna och börja jobba på att eliminera det som inte tillför något eller som rent av är skadligt eller inverkar negativt på inlärningen.

Tillbaka till analoga arbetssätt som papper och penna

Redan nu syns en liten, men glädjande förändring.

– Det handlar om små mikrohändelser i rätt riktning. Till exempel att högstadieeleverna inte längre alltid går med blicken ner i skärmen på rasterna, utan har blicken uppåt och smågnabbas. Eller att de studerande skriver dikter med papper och penna. I mina mörkaste stunder har jag känt att vi har tappat skolans roll som en samlande lägereld. Bildning är i högsta grad också gemenskap, säger Annette Kronholm.

Hur ska vi då hitta ut ur skärmen och tillbaka till bildningen?

Annette Kronholm berättar om en händelse tidigare samma dag som gav henne en rejäl tankeställare:

– Den här perioden undervisar jag svenska 2, som riktar sig till elever med invandrarbakgrund. Vi diskuterade hopp och framtidstro och jag frågade klassen om de har något hopp inför framtiden. Själv känner jag nämligen att jag ibland har svårt att ingjuta framtidstro med allt som händer i världen. Då säger en av tjejerna att hon tagit till sig av det jag sagt om att ens texter blir bättre ju mer man läser och skriver, och att hon inspireras av det. Hon berättade att hon och hennes kompisar har en stark tro på att man kan förändra världen med hjälp av kunskap. Det gav mig hopp, och en insikt om varför jag är lärare.

Topeliusgymnasiet klarar sig bra i jämförelser

• Gymnasieskolan i Nykarleby. Finns i skolcentret på Seminariebacken tillsammans med stadens förskola och den grundläggande undervisningen.
• Har detta läsår 16 lärare och 120 studerande fördelade på 3 klasser. Skolan har ingen lägsta antagningsgräns, utan alla tas emot.
• Känt för sina satsningar på naturvetenskaper och för sina framgångar i skrivtävlingar. År 2018 var skolan bäst bland alla små gymnasier i landet, enligt nyhetsbyrån STT:s rankning. Det som jämfördes var studerandenas medeltal vid inskrivningen jämfört med resultaten i studentskrivningarna.
• Våren 2025 var abiturienterna från Topeliusgymnasiet bäst i Svenskfinland i fysik och näst bäst i lång matematik och biologi.
• Profilering: Naturvetenskaper, entreprenörskap och innebandy.
• Skolan grundades 1919 som Nykarleby samskola, 1966 fick skolan gymnasiestatus och de första studenterna dimitterades 1969. År 1998 bytte skolan namn till Topeliusgymnasiet, efter stadens egen skald Zacharias Topelius.

Källa: Topeliusgymnasiet

• AI
• AI och skolan
• Allmänbildning
• Bildning
• Topeliusgymnasiet
• Utbildning