Så får du tonåringar att fortsätta med sina hobbyer – professorns bästa råd till ledare
Allt fler unga lämnar sina hobbyer, men det går att vända trenden. Professor Inkeri Ruokonen, som länge utbildat ledare på fältet, lyfter fram vikten av ett lyhört ledarskap. Hennes bästa råd är att man minskar prestationskraven, inte pushar begåvade barn för hårt, och avsätter rejält med tid för samtal med de unga.
En kväll sitter en liten flicka framför tv:n och ser på isdans. Hon tycker att det är vackert. Kort därefter vill hon själv börja dansa isbalett. Under en tid blir dansen hennes hobby och hon deltar ivrigt i övningarna. Den här flickan var Inkeri Ruokonens dotter och mamman blev övertygad om en sak.
– Barn kan inte bli intresserade av något som de inte känner till. Därför är det avgörande att barn får prova olika hobbyer i en trygg och stimulerande miljö.
Inkeri Ruokonen är professor emerita vid Åbo universitet och har också en docentur i musikpedagogik vid Helsingfors universitet. Nyligen var hon utbildningsdirektör för ett utvecklingsprojekt inom Finlandsmodellen för hobbyverksamhet som finansierades av Utbildningsstyrelsen.
Många tonåringar drabbas av drop-out
Inkeri Ruokonen medverkar också med en artikel i rapporten En flexibel hobby, en samtalande handledare. Den forskningsbaserade handboken är riktad till hobbyledare och tränare, och innehåller 16 artiklar av olika experter inom idrott, konst och pedagogik. Boken är en del av Finlands nationella barnstrategi. Syftet är att ge konkreta rekommendationer för hur hobbyverksamhet kan bidra till barns och ungas välbefinnande, motivation och långsiktiga engagemang.
Bakgrunden är oroande. Enligt Elevenkäten 2024 har 19 procent av eleverna i de högre årskurserna ingen hobby alls, och av dem funderar nästan en tredjedel på att sluta.
En hobby ska inte bara vara prestation, utan ett vilsamt ställe som stöder välmående och där man får lära sig nya saker.
Inkeri Ruokonen som tidigare varit professor i småbarnspedagogik och även utbildar lärare är medveten om trenden.
– Det viktigaste är att värna om barnets glädje. En hobby ska inte bara vara prestation, utan ett vilsamt ställe som stöder välmående och där man får lära sig nya saker. Man ska få känna gemenskap och en möjlighet att uttrycka sig och utveckla sin identitet. Det gör man fint tillsammans med andra.
Pusha inte begåvade barn för hårt
Ruokonen poängterar att ledare behöver ha kunskap om barns och ungas utvecklingsskeden. Tonåringar söker sin identitet och behöver någon som lyssnar, respekterar och uppmuntrar.
– Ledaren får gärna prata med de unga om livet utanför hobbyn, inte bara om själva aktiviteten. Många unga utvecklar starka relationer till exempel till sin musiklärare, och det påverkar hur länge de stannar kvar.
Det är också viktigt att man tillsammans diskuterar mål och regler. Ruokonen understryker att unga behöver få sätta upp individuella mål.
– Då undviker man jämförelser och stärker glädjen över personliga framsteg. Tyvärr finns det en tendens till att ledarna driver begåvade barn framåt. Vill man nå toppen kanske det kräver daglig träning, men en ung person kanske inte alls har den ambitionen.
Tips på hur man kan utveckla det pedagogiska ledarskapet bland hobbyledare
- Kommunerna kan anordna temadagar om pedagogik och organisera aktiviteter för kollegialt mentorskap.
- Skapa regelbundna tillfällen för hobbyledare att dela erfarenheter, utmaningar och goda exempel. Gärna i form av korta reflektionsmöten eller digitala loggböcker.
- Erbjud coachning eller mentorskap av erfarna pedagoger som kan ge konkret stöd i ledarskap, gruppdynamik och bemötande.
- Ge hobbyledare en tydlig pedagogisk grund att stå på – men också frihet att anpassa sitt ledarskap efter gruppens behov och sina egna styrkor.
- Uppmuntra en kultur där både deltagare och kollegor ger konstruktiv feedback. Det stärker både självinsikt och utveckling.
God balans mellan morot och piska
Enligt Inkeri Ruokonen är den inre motivationen avgörande för att unga ska fortsätta med sina hobbyer. Hon har egna erfarenheter av unga som fått sina diplom från Sibeliusakademin och som enbart motiverats av föräldrars eller ledares önskemål.
– När ungdomar blir entusiastiska över en hobby behöver de inte uppmanas att öva; de hittar sin rytm och flow helt naturligt.
Samtidigt kan det finnas fördelar med att man milt driver på sina barn och tonåringar.
– Det finns många exempel på vuxna som i efterhand sagt att det i slutändan ändå var bra att deras föräldrar tvingade dem att spela piano. Som vuxna ser de nyttan med det.
Ruokonen ger ett motsatt exempel, att tonåringen börjar uppleva att fritidsverksamheten slukar för mycket tid när skolgången blir mer kravfylld.
– En förälder kom till mig och uttryckte stor oro för sin dotter som satt och spelade piano upp till åtta timmar varje dag. I dag är hon en av Finlands bästa liedmusiker.
Flexibilitet är nyckeln till att behålla unga
En annan viktig röst i rapporten som Ruokonen gärna lyfter fram är skribenten Tanja Laimi. Hon har utvärderat Finlandsmodellen för hobbyverksamhet i Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). Laimi vill att vi vågar släppa lite på kontrollen.
Hon föreslår att hobbyer ska vara mer flexibla, särskilt i tonåren. Att få prova på en hobby utan krav på prestation eller närvaro kan sänka tröskeln för deltagande.
– I tonåren kan en trygg grupp vara viktigare än själva innehållet i en viss hobby. Fråga de unga vad som fungerar för dem och ge utrymme för autonomi, säger också Ruokonen.
Hon poängterar betydelsen av att man som ledare aktivt stärker gruppandan.
– Kamratrelationer är ofta avgörande för om unga stannar kvar eller inte. Ledaren kan bidra med mycket gott bara genom sin person. Därför är det viktigt att vara en god förebild. Var dig själv och låt också andra vara det.
Skola och fritid kunde samarbeta mera
Ruokonen önskar att alla hobbyledare skulle se sig själva som pedagoger, inte bara tränare eller instruktörer. Tanja Laimis artikel i rapporten visar tydligt att hobbyledare spelar en avgörande roll för att unga ska fortsätta med sina intressen. Betydelsen av en interaktiv, flexibel och kommunikativ hobbyledare är stor.
Under de senaste åren har Inkeri Ruokonen varit med och lett en gedigen webbutbildning för mer än 1 100 ledare inom hobbyverksamheten. Utbildningen som finansierades av Undervisnings- och kulturministeriet var till en början en del av den nationella barnstrategin. Senare bidrog den till utvecklingen av Finlandsmodellen för hobbyverksamhet.
– Många ledare saknar pedagogisk utbildning. Deltagarna uttryckte behov av stöd i hur man bemöter barn med specialpedagogiska behov och de kände sig ofta ensamma i sitt uppdrag. De saknade också hjälp av assistenter och skolgångsbiträden.
Här tycker Ruokonen att skolorna och fritidsverksamheten kunde samarbeta. Samma person som hjälper ett barn under skoldagen, kunde finnas med på fritiden.
I rapporten finns det många fler röster som kommer med värdefull input. Inkeri Ruokonen sammanfattar det hon tycker att är extra viktigt utgående från rapporten och sina egna erfarenheter.
– Ge utrymme för processen och fokusera inte bara på resultat. Lär känna varje individs behov och gränser. Sätt upp mål tillsammans och uppmuntra dem att göra sitt bästa med glädje. Med lekfullhet, humor och flexibilitet kommer man långt.
Läs mer
Här finns input från webbutbildningen för hobbyledarna.
Här finns material om hobbyverksamhet i hemmen.
Ruokonen, I., Pekkilä, S. & Maijala, S. (eds.) (2024). Siivet harrastuksille. Ohjaajien kirjoituksia. Taideyliopisto.
Ruokonen, I., Pekkilä, S. & Maijala, S. (eds.) (2024). Harrastamisen voimaa ja iloa. Näkökulmia harrastustoiminnan ohjauksen pedagogiikkaan. Taideyliopisto.
Läs också de andra artiklarna i temahelheten Fritid – länken är här.
