Vad ska du bli då – bildad?

”Det enda jag vet är att jag ingenting vet” är en rad som Platon tillskrivit Sokrates. Den frasen, sann eller ej, är något som har blivit en ledstjärna för hur jag förhåller mig till omvärlden.

Jag studerar filosofi, och det är ett sammanhang där det sällan gör en gott att påstå att man har hela sanningen eller att man nått botten av ett problem. Filosofi är samtidigt ett ämne som ofta bemöts med anklagelser om arbetslöshet, flum, och den klassiska frågan: ”Vad gör man med det?”. Det verkar som att det är irrelevant vilka andra erfarenheter jag fått under min studietid, vilka jobb jag haft eller vilka biämnen jag läst. Filosofi kan man inte göra något med, så varför skulle en rationell och arbetsvillig person studera det?

Om bildning endast ses som en liten del av det som en dag ska vara ens ”karriär” blir konsekvenserna i längden bildningsfientlighet och antiintellektualism.

Det är besvärande om man ser på utbildning som bara ett första steg på karriärstegen. Studietiden är inte längre en tid för att lära sig, att syssla med självförverkligande och att mogna till en medveten och påläst medborgare.

Det räcker tydligen inte att jag under min studietid har läst hundratals böcker, att jag lärt mig om allt från historisk kontext till att läsa och analysera text och bild. Det verkar inte spela någon roll att jag lärt mig läsförståelse, källkritik och diskussionsteknik. Att jag vuxit och mognat, utvecklats som skribent och dessutom blivit sakkunnig. Om bildning endast ses som en liten del av det som en dag ska vara ens ”karriär” blir konsekvenserna i längden bildningsfientlighet och antiintellektualism.

Regeringens strävan efter att studietiden ska vara kort verkar leda till en utveckling där studenter inte längre ska behöva kämpa sig genom svåra kurser. Som följd konstateras sjunkande läs- och språkförmåga hos nya studenter.

Fokus ligger inte längre på att utveckla ett gott språk eller att kunna analysera och se nyanser i en text, istället ska studiepoängen samlas i rask takt oberoende av om man uppfyllt lärandemålen eller inte. Det är oroande att stora språkmodeller som ChatGPT används som faktamaskiner och inte som ansvarsfullt använda verktyg i lämpliga sammanhang – detta orsakar en större spridning av desinformation och verkar leda till att allt man någonsin lärt sig om källkritik blir tillintetgjort.

Jag ser det som varje vuxen människas ansvar att vara så påläst som möjligt i de ämnen man väljer att uttala sig om.

Jag ser strävan efter mer kunskap som en dygd. Det är viktigt att kunna erkänna när man inte vet tillräckligt och när man måste lära sig mer, och det är viktigt att veta hur man hittar den här informationen och omsätter den i välgrundade och komplexa åsikter. Att känna trygghet i att man inte är lättlurad eller kan bli offer för desinformation eller populism.

Det här är en fråga jag brinner för. Jag ser det som varje vuxen människas ansvar att vara så påläst som möjligt i de ämnen man väljer att uttala sig om, och att samtidigt stötta unga kunskapssökare att fortsätta på allmänbildningens väg.

Så länge som man får leva är det värdefullt att leta efter svar, att inte se sig överrumplad av ovetskap utan istället glädjas åt att fritt få ta del av och analysera det material som finns tillgängligt. Jag kommer alltid att uppmuntra till läsning och fortsatt lärande, sträva efter bildning och försöka minska klyftan mellan det jag vet och det jag inte vet. Det är väl det som jag kommer att göra med min magisterexamen i filosofi.

• Allmänbildning
• Bildning
• Filosofi