Barn och unga mår som vi vuxna gör

Vi lever i en osannolik paradox: samtidigt som vi har alla förutsättningar att må bättre än någonsin, mår många väldigt dåligt. Det syns särskilt där barn och unga finns – i daghem, skolor och på fritiden. Under de två år som webbplatsen Lärorikt funnits har det blivit tydligt: oavsett tema handlar det mesta om välbefinnande – eller bristen på det. Personal i skola och daghem kämpar i en vardag som liknar en torktumlare av stress och brandkårsutryckningar. 

De senaste resultaten av enkätundersökningen Hälsa i skolan är från 2023, och den visade att en stor del av barn och unga mår bra. Samtidigt visar den på att andelen elever som upplever sitt hälsotillstånd som medelmåttigt eller dåligt har ökat sedan 2015, särskilt bland flickor. Hur man mår påverkas av bland annat socioekonomiska faktorer, familjesituation och individuella faktorer.

Samtidigt lever vi en tid av stora och snabba förändringar. Skolor och daghem finns allt oftare i stora enheter, barn och unga undervisas i öppna landskap, och ska prestera både i skolan och på fritiden. Utbudet av energidrycker, snus och e-cigaretter är stort och väldigt lätta att få tag på.

De digitala plattformarna har gett oss nya verktyg, men de kan också användas till att mobba och frysa ut andra. Pedagogen och föreläsaren Anna Tebelius Bodin talar om att vi passivt konsumerar vår omgivning för att hela tiden kolla vad som är på gång, främst via skärmar, och det är beroendeframkallande. Istället borde vi själva styra våra hjärnor och vara aktiva producenter. Enligt hjärnforskaren Sissela Nutley gör techjättarna allt för att styra vårt beteende. 

Skärmarna ger oss å andra sidan mycket. De förenklar livet och ger oss helt nya möjligheter att umgås med andra som inte är fysiskt närvarande – världen blir större. 

Vi har också i dag kunskap om vad som får oss att må bra: gemenskap, rörelse, att vara ute i naturen, tillräckligt med sömn och bra mat, att uppleva meningsfullhet och att göra något för andra – bland annat. Vi vet också att konst, kultur och skönlitteratur stärker välbefinnandet. Ändå lever vi ofta tvärtom. Vi tillbringar allt mer tid framför skärmar, läser allt mindre, och ser konst och kultur marginaliseras när det ska sparas. Bildning ses inte längre som värdefullt, snarare tvärtom. Allt ska dokumenteras och mätas och vi följer slaviskt data.

Den fria tiden tillsammans borde fredas och det gör den då vi vågar prioritera.

Att bara konstatera faktum hjälper inte, det är nu det behövs verklig förändring. Barn och unga borde få vistas i en miljö där de kan lära sig – gruppstorlekarna får inte vara för stora. Det ska finnas trygg och utbildad personal, och framförallt tillräckligt med trygga vuxna. Vi behöver mångprofessionella team som jobbar med barn och unga i skolorna. Vi behöver personal som kan handleda barn och unga i hur man använder digital teknik på ett optimalt sätt. Vi behöver skapa en atmosfär av lugn och ro, inte brådska. Föräldrar behöver mer stöd, inte för att de är sämre än förr, utan för att föräldraskapet i dag är mer krävande. Skolan behöver vara en motvikt mot det allt snabbare accelererande samhället, en plats där bildning faktiskt får rum.

Nu förbjuds mobiltelefonerna och andra digitala enheter i klassen från och med i höst, om de inte uttryckligen används i undervisningen. Förhoppningsvis skapas också gemenskaper utan skärm utanför lektionstid. Det är ett bra läge för familjer att  sätta sig ner och komma överens om gemensamma spelregler för skärmar som både barn och vuxna måste följa. Helst skulle flera föräldrar tillsammans med andra föräldrar få komma överens om gemensamma regler. Vuxna måste också föregå med gott exempel. Den fria tiden tillsammans borde fredas och det gör den då vi vågar prioritera.

Vägen framåt kräver ändå att vi vuxna samarbetar. Föräldrar, lärare, alla som jobbar med barn och unga – vi måste bilda en vuxenfront och stå på barnens sida. Och beslutsfattarna måste inse att vi som samhälle inte kan låta bli att satsa på nästa generation. Det måste ske en större förändring, så att vi kan skapa en vardag där vuxna har tid. Det sägs ibland att barn bara har en barndom. Vi kan vända på det och säga att föräldrar och lärare bara har en chans. För att få till stånd en förändring måste vi vuxna inse att det är vi som ska visa vägen.

• Välbefinnande