
Skribent
Sektorsansvarig för utbildningen, SFV
Att ta lätt på nyckelkompetenserna är att svika de unga och deras framtid
För tio år sedan gick grundskolan och gymnasiet över till nya läroplaner. Det stora samtalsämnet då var behovet att utveckla elevernas framtidskompetenser. Med varierande metoder och framgång har skolorna sedan dess försökt uppfylla det här uppdraget. I dag är behovet detsamma, men akutare än då. Och i dag vi har all anledning att stryka ordet ‘framtid’ framför ‘kompetenser’. Framtiden hann nämligen redan ifatt oss.
Agilitet, adaption, dynamiskt mindset, resiliens och samarbetsförmåga är nyckelkompetenser för de unga som i dag själva skall styra sina liv mot framtiden. De kommer att vara avgörande verktyg, och utan dem förblir många dörrar till framtiden utom räckhåll. Det är just de verktyg som unga behöver för att kunna ta sig an allt det som i dag är så oförutsägbart. För vem vågar med säkerhet säga vilka globala politiska och ekonomiska maktförhållanden som råder i morgon? Hur samhället då fungerar, vilka yrken och vilken utbildning som behövs efter AI-revolutionen eller hur klimatförändringarna påverkar bosättning och flyttströmmar? På individnivå handlar det om möjligheterna för var och en att försörja sig, bilda familj och bo, och var på jorden de här möjligheterna finns.
Fritidsverksamheter fungerar som utmärkta arenor för utvecklandet av nyckelkompetenserna. Idrott, konst och musik är bara några exempel på hobbyer där resiliens, samarbetsförmåga och kreativitet stärks. Ändå är tillgången till dem allt färre förunnade. Vart sjätte barn i Finland har i dag inte tillgång till någon handledd hobby alls. Andelen har vuxit efter nedskärningar i samhällets stöd till låginkomsttagarna. Många familjers försvagade köpkraft leder också till färre fritidsaktiviteter.
Vi behöver hitta sätt att kompensera för den fördel som en starkare socioekonomisk bakgrund och de stora orternas rikare utbud av hobbyer ger vissa barn och unga i förhållande till andra. I annat fall riskerar den unga generationens lika möjligheter att utveckla nyckelkompetenserna att försvagas, och med det möjligheterna att bemästra sin morgondag. Vi behöver därför utveckla och stärka Finlandsmodellen och utvidga den också till andra stadiet. Konceptet ”En hobby åt alla”, som vissa kommuner piloterat, behöver bli landsomfattande och permanent. De tredje sektorns aktörer, som gör hobbyer tillgängliga för unga med svagare socioekonomisk bakgrund, behöver också stärkt offentligt stöd.
Vi har för länge sedan passerat dagen då det räckte med att skolan endast lärde ut traditionell substanskunskap.
Huvudansvaret för att förbereda de unga för en okänd morgondag faller ändå på vår utbildning. Vi har för länge sedan passerat dagen då det räckte med att skolan endast lärde ut traditionell substanskunskap. I dag måste den också ge verktyg åt eleverna att ständigt lära, lära bort och lära om. Trots tio års arbete med färdigheterna bygger hela vårt utbildningssystem fortfarande ändå på en överskattning av akademisk förmåga. Konformitet premieras på bekostnad av kreativitet. I alltför hög grad skapar vi ännu en generation av unga som är experter på att fylla i provsvar – men oförberedda på att möta verkligheten.
Morgondagen kräver att vi ger innovativitet, entreprenörskap och mediekunskap lika hög status som läs- och skrivkunnighet. Men att ge elever tid och utrymme att utveckla sina nyckelkompetenser kan inte ske inom ramarna för en traditionell läroplan som är rigid och detaljstyrd med tyngdpunkt på ämneskunskap. Utvecklandet av nyckelkompetenserna får inte heller hänga på lärares godtycke. I väntan på en ny läroplan med lärandemål också för kompetenserna behöver man på skolorna slå fast mål och metoder med en plan för implementeringen av dem i den pedagogiska verksamheten. Frågan är brinnande, den gäller ju framför allt våra barns och ungas lika möjligheter till ett gott liv.
Som en aktör som jämnar ut olika utgångslägen för en god morgondag har skolorna ett stort ansvar. För varje barn som i dag sitter i skolbänken är framtiden ett oskrivet blad. Att inte ta skolans kompensatoriska uppdrag på allvar är att svika en del av dem – innan de ens fått chansen att börja skriva sin historia. Uppdraget att stärka nyckelkompetenserna kräver förståelse för läget, därefter strategi och konkreta åtgärder. Att stödja utvecklingen av nyckelfärdigheter, samt främja hopp och framtidstro, innebär att ge den unga generationen det de, vid sidan av kunskap, behöver för att med tillförsikt möta morgondagen.
Här kan du läsa alla artiklar i temahelheten Framtidskompetenser.