I Hammarbo på Åland får unga göra saker på riktigt – och märka att de gör skillnad

Bilar rullar in och ungdomar kliver ur och hälsar glatt på varandra. Några börjar montera ner hyllor och förbereda målningsarbete, medan andra kokar kaffe. Det är en vanlig tisdagskväll vid Hammarbo, som är ungdomsföreningens hjärta i Hammarland.

Utanför det ståtliga röda huset vajar midsommarstången med sina färgglada kronor av silkespapper. Varje by i kommunen har bidragit med en egen. Stången står här året om som en påminnelse om bygemenskap, stolthet och tradition.

– Det här är en självklar mötesplats för de unga i trakten. Men ingen ska tro att ett fungerande ungdomsarbete bara uppstår, säger Katja Söderbäck, verksamhetsledare för paraplyorganisationen Ålands Ungdomsförbund.

Hon nickar mot Frida Söderback som är föreningens ungdomsledare och även ledamot i förbundets styrelse. Det är tack vare henne som platsen sjuder av liv.

– Hammarlands ungdomsförening har varit verksam sedan 1898, men det som sker här är något alldeles särskilt. Ingen annan av våra 18 medlemsföreningar har en lika medveten och regelbunden verksamhet riktad till ungdomar, säger Söderbäck.

Från första kvällen till livslång gemenskap

Isac Boman och Elias Gatelin är 21 år gamla. De kom till Hammarbo redan som elvaåringar. Isac minns hur allt började.

– Frida var faktiskt min lärare och några år senare drog hon med mig hit. Hon har en sådan drivkraft att man själv vill vara med och hjälpa till, säger Isac Boman.

De unga männen har vuxit upp i huset och med huset. De har målat scenen, byggt om gamla utrymmen till kuddrum, fixat trappor, sålt kaffe. Listan kan göras hur lång som helst.

Katja Söderbäck lyfter särskilt fram fördelen med åldersblandade grupper i en tid då många rör sig i isolerade bubblor på sociala medier. Hon säger att här blir de äldre förebilder för de yngre.

– Men det är nog ingenting som vi går omkring och skryter om, säger Boman lite roat.

De unga männen lyfter fram fina minnen och summerar tillsammans sina upplevelser.

– Det är så berikande att få se glädjen i barnens ögon när de bakar och bjuder oss lite äldre på kaffe. Att få komma till ett sådant här ställe är extra viktigt i dag när så många unga är så mycket på sociala medier.

Ansvar och ledarskap i ungdomsverksamheten på Åland

Två kvällar i veckan öppnar det rymliga föreningshuset sina dörrar för ett tjugotal ungdomar som chillar, spelar, pusslar och handlar i kiosken. Kvällstid finns det inget annat ställe i trakten om man vill köpa något smått. Ungdomsledaren Frida Söderback pekar på trivselreglerna som hänger i chillrummet och berättar om musikmöjligheter i källaren.

Om det är något jag vill jobba för inom förbundet, så är det att vi ska ha utbildade ungdomsledare i alla kommuner.

Det är den här mindre programstyrda delen av aktiviteterna som verksamhetsledaren Katja Söderbäck vill lyfta fram. Här får man en chans att under fria former utveckla starka sociala färdigheter.

– Om det är något jag vill jobba för inom förbundet, så är det att vi ska ha utbildade ungdomsledare i alla kommuner. Förutsättningarna är goda, för det finns föreningshus i alla kommuner. Öppen ungdomverksamhet är så otroligt viktig vid sidan om all annan styrd idrottsverksamhet som redan erbjuds.

Styrelserummet som skola i mod

Men huset rymmer mer än vardagligt umgänge. De båda männen sitter också i föreningens styrelse och är de yngsta av de elva ledamöterna.

– I det arbetet får man verkligen lära sig att lyssna på andra människor och ta in andras åsikter, säger de.

– Och att våga säga sin åsikt, fyller Katja Söderbäck i.

– Många unga känner att deras åsikter inte spelar någon roll. Men här kan man föreslå rosa väggar och sedan märka att det blir så. Då förstår man att ens röst betyder något.

I kafferummet hänger svartvita foton av tidigare eldsjälar. Traditionerna lever vidare. Valborgsbrasa, julmarknad med tomtegröt och skinksmörgås, Halloween-disco och så midsommarstången förstås.

– Först ska trädet hämtas ur skogen, barkas, målas och sedan resas. Alla deltar på olika sätt i processen, berättar de två unga männen.

Stången blir en symbol för hela föreningsarbetet i Hammarbo. Den är tung att resa ensam men det går smidigt när man gör saker tillsammans.

När konflikter blir värdefulla lärdomar

Medan ledarna berättar om förbundets omfattande verksamhet sitter de unga männen tysta bredvid och funderar på sin egen insats. Det är inte lätt att sätta ord på vad engagemanget ger för nyttoeffekter i vardagen, men resultaten talar för sig själva: entreprenörskap och initiativförmåga.

Elias Gatelin har vid årskiftet startat ett företag inom VVS-branschen. Isac Boman köpte sin första grävmaskin redan som 15-åring och driver också ett eget företag. Båda är dessutom aktiva inom den frivilliga brandkåren i kommunen.
Här i Hammarbo har de förutom mycket annat lärt sig att hantera konflikter.

– Javisst. I skolan lär man sig egentligen ingenting av det man faktiskt behöver, säger Gatelin, och säger att konflikthantering är bra att kunna när han möter knepiga kunder.

Mod?

– Absolut. Här får man se det verkliga livet och i styrelsen lär vi oss lösa problem efter bästa förmåga, säger Boman och drar sig till minnes den första pirriga dagen då han som liten pojke skulle sälja biljetter.

Bildning bortom siffror och betyg

Katja Söderbäck har inga svårigheter att placera in den sjudande verksamheten under begreppet bildning.

– I nästan alla gamla stadgar för ungdomsverksamhet nämns just bildningen. Jag tycker att begreppet kan omfatta allt från föreningskunskap till alla sociala verktyg man får genom att delta. Ålands Ungdomsförbund är med och bildar människor som blir medborgare med sunda värderingar och fungerande sociala samspel.

Hon tillägger att i ett samhälle där allt hela tiden ska mätas och bedömas är det oerhört viktigt att inte glömma bort bildningsuppdraget.

Stolthet som lever kvar länge

Elias Gatelin reser sig. Arbete väntar. Men innan han går, lämnar han en sista hälsning till andra unga som kanske funderar över sin plats i tillvaron.

– Det lönar sig alltid att hjälpa till. Det är mitt bästa råd till andra unga.

När man ser midsommarstången vaja där ute känner man sig stolt. Den där känslan av att vara nöjd med det man gjort.

Det lider mot höst, men midsommarstången står ännu kvar på gården. Nästa sommar ska kronorna igen bytas ut. Isac Boman planerar att vara med då också.

– När man ser den vaja där ute känner man sig stolt. Den där känslan av att vara nöjd med det man gjort. Man behöver inte vara bäst på allt, men det viktigaste är att man gör det man kan.

• Bildning
• Bildningsideal
• Föreningar
• Företagande
• Ungdomar
• Ungdomsarbete