“Den finlandssvenska bubblan är svår att spräcka” – allt fler gymnasiestuderande har problem med finskan

Även om engelskan är stark är finska fortfarande viktigt på morgondagens arbetsmarknad, anser studerandena i Gymnasiet Lärkan i Helsingfors. Från vänster: Ellen Haakana, Janna Malmström, Anton Holmlund, Elin Riska och Peter Fogelholm.
Skribent och fotograf
För några år sedan var det bara ett fåtal av abiturienterna i Gymnasiet Lärkan i Helsingfors som valde att skriva medellång finska i studentskrivningarna. I dag väljer nästan trettio procent av skolans studerande det lättare språkprovet. I bakgrunden finns en jakt på högre vitsord, men också allt svagare kunskaper i finska.
– Min relation till finska har inte alltid varit kärleksfull, även om jag med tiden har lärt mig att uppskatta språket. Men visst klickar jag fortfarande helst på det svenska alternativet på webbsidor, och i vissa fall talar jag hellre engelska än finska.
Det säger Elin Riska som är abiturient i Gymnasiet Lärkan i Helsingfors. Ellen Haakana, som också är abiturient, håller med.
– Finska har alltid varit knepigt. Särskilt när jag var yngre var det tufft. Då hände det att jag var tvungen att kolla upp vissa uttryck på Google Translate innan jag talade med personalen i butikskassan.
Den finlandssvenska bubblan är stark även i Helsingfors
Trots att man växer upp i huvudstadsregionen lär man sig inte nödvändigtvis finska per automatik. Det kan både Elin Riska och Ellen Haakana intyga.
– Jag tror faktiskt att det är lättare att leva i en helt finlandssvensk bubbla i Helsingfors än på mindre tvåspråkiga orter. I huvudstadsregionen finns en stor svenskspråkig befolkning, och därmed ett stort utbud av hobbyer och fritidsverksamhet på svenska, säger Ellen Haakana.
Hon tillägger att pressen att behärska finska kan vara större för dem som växer upp i huvudstadsregionen, jämfört med dem som kommer från mera svenskspråkiga trakter. Elin Riska håller med – det kan kännas pinsamt att inte tala flytande finska när man levt hela sitt liv i Helsingfors.
– Här handlar det inte bara om att göra sig förstådd på finska. Det förväntas att man behärskar språket som ett modersmål, och om man inte gör det kan det kännas svårt att alls våga tala.
Undervisningen idag kan inte jämföras med hur det var tidigare
Anna Wikberg-Metzner har lång erfarenhet av att undervisa finska i Gymnasiet Lärkan. Hon ser en tydlig försämring av studerandes kunskaper i finska över tid.
– Det är omöjligt att undervisa på samma sätt som för 25, 15 eller ens 10 år sedan. Det har skett en stor förändring.
Kursinnehållet har blivit smalare, och läromedlens texter har blivit lättare och kortare. Samtidigt har andelen studerande med bristande kunskaper i finska ökat.
– Ibland blir jag nästan rädd när jag läser vissa meningar som varken har huvud eller fötter. Många förstår inte språket, och har problem med enkla formuleringar.
Anna Wikberg-Metzner säger att utvecklingen inte är unik enbart för skolämnet finska, och orsakerna är komplexa. Dels handlar det om samhällsutvecklingen och mobiltelefonens inverkan på koncentrationsförmågan, dels handlar det om växande gruppstorlekar i undervisningen. Digitaliseringen och engelskans dominans på nätet inverkar också. Och allt fler unga lever hela sitt liv på svenska, trots att de bor i en stad där finska hörs i gatubilden varje dag.
– Det är överraskande vanligt att stöta på studerande som har vuxit upp i en svenskspråkig familj med enbart svenskspråkiga vänner och svenskspråkig fritidsverksamhet. Och visst är gymnasiefinskan krävande om man aldrig kommit i kontakt med språket. Den finlandssvenska bubblan kan vara svår att spräcka, och den har blivit hårdare under de senaste åren, säger Anna Wikberg-Metzner.

Andelen som väljer medellång finska skjuter i höjden
I Gymnasiet Lärkan är finskundervisningen uppdelad i A-finska och modersmålsinriktad finska. Trots att ingen av gymnasiets studerande läser B-finska väljer en stor del av abiturienterna det alternativet i studentexamen.
– I år skriver 110 studerande finska i studentexamen, varav 30 väljer medellång finska – fler än någonsin tidigare. Antalet som väljer medellång finska har ökat kraftigt under de senaste åren, tidigare låg siffran på runt fem per år, säger Anna Wikberg-Metzner.
En kombination av försvagade språkkunskaper och krav på höga vitsord ligger bakom trenden. I antagningen till universiteten kan ett högt vitsord i medellång finska väga tyngre än ett lågt vitsord i lång finska.
I Gymnasiet Lärkan väljer någon enstaka studerande bort finskan helt och hållet i studentexamen, men det är än så länge rätt ovanligt.
Abiturienterna Ellen Haakana och Elin Riska kommer båda att skriva medellång finska i studentskrivningarna. Att tävla om vitsorden med alla som har finska som modersmål känns inte rimligt.
– Jag skulle aldrig ha en chans att få ett E eller L i lång finska. Det känns roligare att skriva något där jag har bättre förutsättningar, säger Elin Riska som hoppas på ett E i det medellånga språkprovet.
Modersmålsinriktad finska ger bredare perspektiv
För abiturienterna Janna Malmström och Peter Fogelholm, som vuxit upp i tvåspråkiga familjer, har finskan alltid varit en självklar del av vardagen.
– Jag har alltid gillat finska som ämne i skolan. Modersmålsinriktad finska fokuserar mer på kultur, litteratur och historia. Det har varit givande, säger Janna Malmström.
Peter Fogelholm nickar instämmande.
– Finska i skolan har inte varit som annan språkundervisning. På engelskalektionerna känns det som att lära sig ett språk, medan den modersmålsinriktade finskan har varit allmänbildande på ett bredare sätt.
Trots att finskan alltid varit självklar för Janna Malmström och Peter Fogelholm har de stor förståelse för de finlandssvenskar som kämpar med finskan.
– Jag förstår att man kan växa upp i en finlandssvensk bubbla. Jag har själv gått i svenskspråkig skola och har få vänner som jag talar finska med, säger Peter Fogelholm.
– Jag har kompisar som upplever jättestor press när de ska tala finska, tillägger Janna Malmström.
Första steget är att våga säga fel
Finskalärare Anna Wikberg-Metzner har goda erfarenheter av att etablera en personlig kontakt till de studerande som har en svag finska. Mycket av de första stegen handlar om att släppa de skamkänslor som är förknippade med språket.
– Jag har mött studerande som berättat att de under hela sin skoltid varit rädda för att gå till finskalektionerna. Genom att bygga förtroende och skapa en uppmuntrande atmosfär kan man minska rädslan.
Anna Wikberg-Metzner säger att de svaga studerandena visserligen har både bristande ordförråd och svårigheter med grammatiken, men det största problemet är ofta rädslan för att säga eller skriva fel.
– Då vill jag fokusera på det de redan kan och lyfta fram det – även om det bara är något litet. Man måste börja någonstans.
Helst skulle Anna Wikberg-Metzner vilja se mindre undervisningsgrupper, där den nuvarande flockundervisningen ersätts med mer individuell interaktion.
– Det skulle vara skönt att undervisa i en mindre grupp. Det skulle också vara mer rättvist gentemot studerandena om de fick studera tillsammans med andra som är på ungefär samma nivå.
Sommarjobb och handboll var steget ut ur bubblan
Idag är Elin Riska och Ellen Haakana rätt nöjda med sin finska. I båda fallen var det ett sommarjobb som gjorde att språket började löpa.
– Folk förstod vad jag sa, jag förstod dem. Det hjälpte jättemycket att bara få prata och på det sättet utveckla språket, säger Ellen Haakana.
Anton Holmlund som studerar för andra året i Gymnasiet Lärkan kommer också från en helt svenskspråkig bakgrund, men han tog steget ut ur den finlandssvenska bubblan redan som åttaåring när han började spela handboll.
– I början kändes det svårt och skrämmande att prata finska med de lagkamrater som inte kunde svenska.
Men att i ett tidigt skede komma i kontakt med det finska språket har varit avgörande. I dag löper finskan bra och Anton Holmlund kommer att välja lång finska i studentskrivningarna.
– Nu har finskan blivit en naturlig del av min vardag, trots att jag kommer från en helt svenskspråkig familj.
Anna Wikberg-Metzner om hur man kan hjälpa gymnasiestuderande med svag finska:
Svaga finskakunskaper är ofta förknippade med skamkänslor och rädsla för att säga eller skriva fel. För att bryta detta mönster är det viktigt att skapa en uppmuntrande miljö där studerandena vågar göra misstag.
Lärarens fokus bör ligga på att lyfta fram det eleven redan kan och bygga vidare därifrån.
Mindre undervisningsgrupper, där alla befinner sig på en liknande språklig nivå, skulle vara mer rättvist och effektivt för både studerande och undervisning. Mindre grupper möjliggör en mer personlig kontakt mellan lärare och studerande, vilket i sin tur kan hjälpa de studerande som har särskilda svårigheter med språket.
Även om det är bra att göra undervisningen kreativ och engagerande får man inte glömma stommen i språket: man måste plugga ord och lära sig grammatik.
Här kan du läsa alla artiklar i temahelheten Finskakunskaper.