Att granska normer tillsammans motverkar segregering – så här kan vi göra skolan till en tryggare plats för alla
Färsk forskning visar att rasism är ett utbrett fenomen i våra skolor – och att lärare känner sig handfallna. För att motverka rasism krävs självinsikt, och forskardoktor Ida Hummelstedt uppmanar lärare att prata om normer: vad tas för givet, vem ryms i bubblan och vem gör inte det?
För en elev som går i en homogen skola och själv tillhör majoriteten är diskriminering sällan något som hen behöver tänka på. Då blir normerna sällan synliga – de tas för givna, och är inget eleven reflekterar över.
– Om man upplever att man passar in i de normer som finns i skolan, lär man sig inte att ifrågasätta dem eller pröva dem mot något annat. De egna privilegierna blir därför osynliga för en själv. Då finns det risk för att man trampar på andra utan att ens märka det, säger Ida Hummelstedt, forskardoktor vid Pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet.
Även om majoriteten i en likriktad miljö kan uppleva vardagen som relativt friktionsfri, är tillvaron ofta väldigt komplicerad för dem som står utanför. För även i de till synes mest homogena skolorna finns det alltid elever som bryter mot någon norm. Det kan vara sexualitet, könstillhörighet, etnicitet eller funktionsförmåga.
– När normerna är starka möts de som sticker ut ofta av mindre förståelse och mer motstånd. Då blir det extra tungt att ensam försöka lyfta frågor om diskriminering, eller påpeka att läromedlen saknar representation.
Myten om den homogena finlandssvenska skolan
På finlandssvenskt håll finns en föreställning om att svenskspråkiga skolor är mer homogena än finskspråkiga. Enligt forskardoktor Ida Hummelstedt beror det på att många elever med invandrarbakgrund integreras på finska. Det leder till större variation på finskt håll i fråga om språk och ursprungsland. Men samtidigt är bilden av den homogena finlandssvenska skolan en myt som Hummelstedt gärna vill slå hål på.
– Språket är inte det enda som avgör. Också bland de svenskspråkiga skolorna finns stora skillnader, beroende på var de är belägna och vilken socioekonomisk bakgrund eleverna har. Och lika stora variationer finns också på finskt håll.
Ida Hummelstedt ingick i forskningsprojektet Mångfald och differentiering i grundskolan (MÅDIG). Forskargruppen intervjuade lärare i olika skolor i Svenskfinland. Resultaten visar att många känner sig handfallna när de får en nyanländ elev med invandrarbakgrund, som inte har motsvarande svenskkunskaper som de andra eleverna i klassen. Skolorna saknar rutiner för att hantera de här situationerna.
Också bland de svenskspråkiga skolorna finns stora skillnader, beroende på var de är belägna och vilken socioekonomisk bakgrund eleverna har.
– Många finlandssvenska lärare upplever att de måste uppfinna hjulet på nytt. I många finskspråkiga skolor finns en större beredskap. Där har man redan prövat olika lösningar för elever med finska som andraspråk – till exempel att samla dem i egna grupper, eller att integrera dem i klassen men ge dem extra stöd.
Rasismen finns också i klassrummet
Både interpersonell och institutionell rasism i finländska skolor har diskuterats flitigt i offentligheten under den senaste tiden. Forskningsprojektet Rasism och antirasism i grundskolans högre klasser (RILSE) har fått stor uppmärksamhet.
I studien ingår både svensk- och finskspråkiga skolor. Resultaten visar att rasismen är utbredd och förekommer på flera plan i skolorna.
– Vi såg att det i skolor med fler elever som rasifieras som icke-vita oftare fanns en vana hos eleverna att säga emot och reagera på rasism. I de här skolorna var det vanligare att personalen såg rasism som något som förekommer i och berör också den egna skolan, säger Ida Hummelstedt.
Samtidigt är mångfald inte en universalmedicin mot rasism. Ida Hummelstedt påminner om att en heterogen miljö också kan leda till splittringar och parallella verkligheter om inte alla är inkluderade och blir hörda i skolvardagen.
Flera av lärarna som intervjuades för RILSE-projektet efterlyste mera handledning i hur de ska hantera frågor som handlar om rasism. Genom det nystartade projektet Antirasistisk och trygg verksamhetskultur i skolan (ARTIS) vill Ida Hummelstedt nu möta det behovet hos lärarkåren.
– Det har ordnats en del kortutbildningar under de senaste åren kring antirasism. Tanken med ARTIS är att vi arbetar på djupet med några skolenheter. Vårt mål är att finnas med och utarbeta en antirasistisk och trygg verksamhetskultur i de skolor vi jobbar med. Utifrån resultaten ska vi skriva en handbok.
Så synliggör du rasism i skolan
Ida Hummelstedt säger att det är svårt att ge konkreta generella råd för hur man kan motverka rasism och segregering i skolmiljön. Varje skola har unika utmaningar, som hänger ihop med dess verksamhetskultur och elevunderlag. Det viktiga är att inte bortse från de här frågorna, även om man som lärare upplever att det inte förekommer rasism i den egna skolan.
– Det är alltid en utmaning för lärare att visa vad jämlikhet betyder i praktiken, särskilt i mycket homogena skolor. Där kan det ofta vara svårare att få eleverna att bry sig om orättvisor, när ingen i klassen direkt berörs av dem.
Ida Hummelstedt påminner om att lärare ständigt bör vara medvetna om de val de gör i klassrummet, och att all kunskap på något plan är formad. Målsättningen är självinsikt – både hos lärare och elever.
I mycket homogena skolor kan det ofta vara svårare att få eleverna att bry sig om orättvisor, när ingen i klassen direkt berörs av dem.
– I mera homogena miljöer kan man exempelvis föra kritiska diskussioner om läromedlen: vem syns, och i vilka roller? Det är också viktigt att fundera på vilka normer som gäller i den egna skolan, och hur de är kopplade till makt och privilegier.
Diskutera normer också med föräldrarna
Trots att det går att göra mycket i skolan för att motverka segregering, kan skolan inte påverka det omgivande samhället. Vilka trender som florerar på sociala medier eller vilket språkbruk som används i offentligheten är exempel.
– Sexism, rasism och homo- och transfobi kommer in i barnens värld från det omgivande samhället. Det gäller att diskutera de här frågorna och ingripa i tid, innan attityderna hinner slå rot.
Här är det viktigt att bygga goda relationer till föräldrarna, och att också under föräldramöten diskutera normer. Läraren kan inte utgå från att alla föräldrar är bekväma i samma bubbla, säger Ida Hummelstedt.
– Social klass syns i vilka föräldrar som håller kontakt med skolan. Högre socioekonomisk status är ofta förknippad med att våga ta plats i sådant som gäller skolan. Frågan är hur vi – skolan och andra föräldrar – sänker tröskeln så att alla kan bli inkluderade. Hur bjuder vi in dem som saknar nätverk?
Läs också de andra artiklarna, opinionstexterna och tipsen om Bubblor här.
Glöm inte att spela Bubbelbingo!
Så minskar vi segregering och ökar inkludering i skolan
Gör normerna synliga. Prata om vad som tas för givet, granska läromedel och representation, och synliggör hur normer hänger samman med makt och privilegier i skolans vardag.
Utbilda hela personalen långsiktigt. Antirasistiskt utvecklingsarbete kräver kontinuerlig fortbildning för lärare, ledning och övrig personal. Granska också informella och formella grupperingar i skolan för att se om de stöder inkludering.
Kartlägg skadliga normer och förändringsbehov tillsammans med personal, elever och vårdnadshavare. Gör sedan upp en handlingsplan för vad som behöver förändras på olika nivåer och vem som driver förändringsarbetet. Engagera så många som möjligt.
Inför tydliga protokoll vid rasism. Skapa gemensamma rutiner för hur incidenter hanteras, hur elever får stöd och hur vårdnadshavare involveras – så blir ansvaret kollektivt.
Samarbeta med vårdnadshavare. För normkritiska samtal på föräldramöten och sänk trösklarna så att alla kan delta.
Källor: RILSE, Ida Hummelstedt
