Arbetsvälbefinnandet i skolan börjar uppifrån: ”Rektorer är väldigt utsatta i dag”
När lärarnas arbetsvälbefinnande hotas växer känslor av otillräcklighet och osäkerhet. Då blir ledningens stöd avgörande. Men om rektorn själv mår dåligt riskerar hela skolan att påverkas negativt. Lärorikt har mött erfarna pedagogiska ledare från olika delar av Svenskfinland för ett samtal om arbetsvälbefinnande i skolan.
I samtalet deltar Martin Ahlskog, rektor för Kvarnen samkommun och Kronoby medborgarinstitut, Elise Kurtén, rektor för Sirkkala skola i Åbo, och Inger Damlin, ordförande för Finlands svenska lärarförbund, FSL.
– Devisen lyder: om rektorn mår bra så mår lärarna bra. Men rektorer är väldigt utsatta i dag. En skola där rektorn mår dåligt är en skola i kris.
Inger Damlin hänvisar till rektorernas allt bredare arbetsuppgifter, där administration och byråkrati stjäl tid från att leda personalen och möta eleverna. Men främst handlar utsattheten om rollen som skolans ansikte utåt i en tid som präglas av ett hårdare samhällsklimat och hätska debatter.
– Rektorer blir lätt spottkoppar i media. Folk förstår inte hur illa man gör en skola när man går åt en rektor. Hela skolans arbetsvälbefinnande börjar hos rektorn, säger Damlin.
Martin Ahlskog håller med.
– Rektorns roll är att vara ett filter och skydda lärarna. Men vem skyddar rektorn?
Också Elise Kurtén intygar att rektorsjobbet har fått en negativ klang under de senaste åren.
– Vi ser det tydligt eftersom alltför få söker rektorstjänster, trots att det finns många behöriga.
När kontakten till vårdnadshavare blir osaklig
Känslan av utsatthet och otillräcklighet i extern kommunikation är något som också många lärare kan känna igen. Då handlar det ofta om att dialogen med vårdnadshavare inte fungerar.
– Vårdnadshavare får och ska ställa krav på skolan, så länge de gör det uppbyggande och konstruktivt. Men nuförtiden är kontakten i många fall rent osaklig. När kommunikationen sker digitalt är det lätt hänt att man glömmer att det finns en människa i andra ändan som tar emot all kritik, säger Elise Kurtén.
Kurtén tar ofta upp de här frågorna med lärarna i sin skola. I många fall kan hon inte göra annat än uppmana dem att försöka låta kritiken rinna av när den blir för hård. I något enstaka fall har hon själv ringt upp en vårdnadshavare, varpå det visat sig att personen i fråga inte alls varit medveten om hur hårt kritiken upplevdes via de digitala kanalerna.
– Vår moderna grundskola bygger på delaktighet, och det är i grunden något mycket positivt. Samtidigt gäller det att balansera rätt. Det är inte bra om kommunikationen blir för individanpassad och vårdnadshavare förväntar sig att kunna ställa extra krav som alltid ska bemötas. Att jag och mitt alltid går före det gemensamma, säger Inger Damlin.
Hon lyfter fram visionen för framtidens grundskola, där man understryker att skolan ska vara en plats för interaktion. Det är ett bra rättesnöre.
– Lärarna kunde bli tydligare i sin kontakt med vårdnadshavarna och lyfta katten på bordet när dialogen inte fungerar. Det gäller att vara rak och konstruktiv i kontakten med hemmen.
Hot och kritik leder till överdriven försiktighet
När en lärare upplever sig ständigt kritiserad går det i många fall ut över undervisningen. Att ständigt gå på tå och vara rädd för kritik kan få mer långtgående pedagogiska konsekvenser än man kanske först tänker sig, säger Martin Ahlskog.
– Kanske skulle man vilja ta klassen på lägerskola, men väljer att låta bli eftersom ansvarsfrågan känns för betungande. I längden påverkar försiktigheten lärarens arbetsvälbefinnande, eftersom man inte vågar vara den lärare man egentligen skulle vilja vara, utan i stället alltid väljer att spela med säkra kort.
Det är väldigt viktigt att skolorna skapar trygga utrymmen där lärare kan få ventilera de här frågorna med sina kolleger. För att orka måste man känna att man inte behöver bära allting själv.
Elise Kurtén känner igen fenomenet.
– Särskilt unga lärare är väldigt måna om att alltid hålla ryggen fri juridiskt. Det är förstås viktigt, men det ska inte färga hela undervisningen. Här är det kollegiala stödet avgörande, så att man inte känner sig ensam med ett för stort ansvar.
– Jag håller med. Det är väldigt viktigt att skolorna skapar trygga utrymmen där lärare kan få ventilera de här frågorna med sina kolleger. För att orka måste man känna att man inte behöver bära allting själv, säger Martin Ahlskog.
Tydliga gränser stärker arbetsvälbefinnandet i skolan
När lärares arbetsvälbefinnande påverkas negativt handlar det ofta om känslor av otillräcklighet. Orsakerna kan vara många; allt från maktlöshet när en elev som behöver vård inte får det till frustration över att inte ha tillräckligt med energi för att leva upp till sina egna krav.
– Otillräcklighetskänslan kan vara väldigt tärande. Vissa tar på sig för mycket och blir den där läraren som alltid gör allt extra. Därför är det viktigt att fördela uppgifterna rättvist inom kollegiet, säger Inger Damlin.
Martin Ahlskog håller med. Även om lärarjobbet i många hänseenden följer tydliga regler och planer kan arbetsvälbefinnandet i skolan stärkas genom att ge lärarna större frihet att påverka sitt eget arbete när det är möjligt, menar han.
– Inom ett kollegium kan man fördela uppgifterna så att alla får arbeta mer utifrån sina egna intressen och styrkor. Det kan ha stor betydelse för trivseln. När vi bereder beslut är det viktigt att personalen på riktigt blir hörda. Diskussionerna tar längre tid, men slutresultatet blir bättre.
Arbetsvälbefinnandet vilar också i många fall på den enskilda läraren: det gäller att kunna dra gränser för sitt eget arbete.
– Det är lärare ofta dåliga på. Många är ambitiösa och jobbar gärna 120 procent hela tiden. Då behövs stöd från rektor och kolleger som reagerar när någon tar på sig för mycket, säger Inger Damlin.
– Det är som de säger i säkerhetsdemonstrationen på flygplanet: först tar man på sig sin egen syrgasmask, sedan hjälper man andra, tillägger Martin Ahlskog.
Undervisningsskyldigheten väcker diskussion
Trots de många utmaningarna betonar Inger Damlin att läraryrket till övervägande del ändå bidrar till just välbefinnande. De flesta lärare trivs med sitt jobb, vilket också framgår av den senaste TALIS-undersökningen.
– När man frågar lärare vad som är det goda i jobbet, lyfter de ofta fram kollegerna och eleverna. Fördelarna överväger nackdelarna.
När man frågar lärare vad som är det goda i jobbet, lyfter de ofta fram kollegerna och eleverna. Fördelarna överväger nackdelarna.
En annan faktor som påverkar arbetsvälbefinnandet i skolan är hur arbetstiden struktureras.
En stor diskussion på fackligt håll handlar om systemet med undervisningsskyldighet, USK. Inom FSL har man gjort undersökningar som visar att de flesta lärare vill hålla kvar systemet, även om många ser det som orättvist att antalet undervisningstimmar varierar mellan olika lärare.
– Den övriga delen av arbetet, det som kallas samplanering, förblir flytande. Många anser att systemet inte hänger med sin tid, särskilt nu när lärarens uppgifter blir allt bredare. Men samtidigt upplevs det som tryggt, säger Damlin.
– Lärarjobbet är inte alls likadant nu som när systemet en gång skapades, fyller Elise Kurtén i.
– Egentligen borde vi skrota systemet och börja om från noll, konstaterar Martin Ahlskog.
“Vi spelar på samma lag”
Tillräckliga resurser är något som alla samtalsdeltagare lyfter fram som en förutsättning för att skolan ska kunna möta framtiden. Trots att årskullarna minskar går det inte att spara inom utbildningen i samma takt.
– En fjärdedel av våra grundskoleelever har stödbehov. Om man slår ihop två skolor betyder det inte att lärarbehovet i den sammanslagna skolan minskar med hälften. Det här är en nyckelfråga för framtidens skola: vi måste utgå från det faktiska behovet, så att varje elev som behöver stöd får det, säger Inger Damlin.
När resurser tryter avspeglas det genast på arbetsvälbefinnandet i skolan.
– Lärarna måste få möjlighet att fokusera på pedagogiken och undervisningen. Det är andra yrkesgrupper som ska se till att elevvården fungerar och där behöver man också resurser, säger Elise Kurtén.
Samhällets syn på skolan måste också ändras. Martin Ahlskog talar om behovet av att se bildning som ett egenvärde, inte enbart ett verktyg. Inger Damlin håller med.
– Vi måste återfå tron på utbildningens kraft. Vi vinner mycket om samhällets tillit till skolan växer.
Och trots att relationen till elever, kolleger, vårdnadshavare, massmedier och beslutsfattare ibland kan vara snårig påminner Elise Kurtén om en sak som aldrig får glömmas bort.
– Vi spelar på samma lag! Vi har alla elevernas bästa i åtanke.
Sugen på att läsa mer om arbetsvälbefinnande?
Via den här länken hittar du de andra artiklarna i temahelheten Arbetsvälbefinnande.
