Föräldrar om fritid: ”Barn ska inte ha hobbyer varje dag”
Hur väljer man fritidsaktiviteter för barn och hittar balansen mellan stimulans och återhämtning? I ett samtal för Lärorikt möts tre föräldrar för att diskutera val, motivation, skärmtid och konsten att stöda utan att styra.
Emelie Hansen är studiehandledare och mamma till två döttrar på sju och tio år, båda aktiva inom synkroniserad konståkning. Familjen bor i Kimito.
Vasabon Daniel Lindström är ingenjör, fotbollstränare och pappa till två pojkar på sju och tio år. Båda pojkarna spelar fotboll och sysslar också med musik.
Magdalena Åberg är bildkonstnär och trebarnsmamma, bosatt i Helsingfors. Hennes elvaåring spelar cello och har nyligen slutat med fotboll. Hennes vuxna dotter har spelat fotboll och den vuxna sonen valde som barn bort hobbyer helt och hållet.
Barnens intressen varierar, men föräldrarna möter ändå liknande frågor i vardagen.
Hur barn väljer hobbyer – och vad som påverkar deras val
Föräldrarna är eniga om att det kan vara familjen, omgivningen eller barnen själva som påverkar valet av hobbyer. I Hansens familj påverkades valet bland annat av närheten till hemmet.
– Vi bor bakom ishallen. Det var enkelt att sätta barnen i skridskoskola. Vi rör oss mycket i skärgården och tänkte att simning och skridskoåkning hör till det finska nationalarvet.
I Magdalena Åbergs familj styrde barnens egen vilja.
– Min äldsta var emot grupphobbyer. Han gick i ett Montessoridaghem som betonar individualism. Jag ville inte tvinga honom och i dag är han en aktiv och social 25-åring.
Hon skrattar till.
– Dottern ville prova allt. Hon bytte hobby ofta och fastnade för fotboll. Den yngsta sonen ville spela cello innan han fyllde fyra. Senare följde han en kompis till en fotbollsträning och fortsatte med det.
Daniel Lindström känner igen gruppens inverkan.
– Vi har försökt låta dem välja själva, men jag har nog påverkat lite. Jag tog med dem på matcher och evenemang. På dagis var många intresserade av fotboll och barnen drogs lätt med. Min fru är musikalisk och barnen har spelat instrument och sjunger i kör.
Att vara både tränare och pappa är inte alltid enkelt.
– I bilen hem måste jag byta hatt. Många tycker att sönerna borde vara väldigt skickliga och vi pratar mycket om att de inte behöver överprestera.
Mångsidighet, rytm och utrymme för att ha tråkigt
Föräldrarna vill inte rangordna sysselsättningar.
– Barn ska pröva olika saker innan de specialiserar sig. Mångsidighet är bättre både mentalt och fysiskt, säger Daniel Lindström.
Spela instrument, rita, måla, läsa. Allt behöver inte vara organiserat. Det är synd att fritiden lätt blir så schemalagd.
Magdalena Åberg håller med.
– Ett ideal vore att barnen lekte mer utomhus, men så är det ju inte alltid. Skärmarna lockar och då är en hobby en bra motvikt.
Som konstnär lyfter hon kulturens roll.
– Spela instrument, rita, måla, läsa. Allt behöver inte vara organiserat. Det är synd att fritiden lätt blir så schemalagd.
Emelie Hansen ser hobbyernas goda inverkan i skolan, men betonar att all fritid inte ska rutas in.
– Barn med regelbundna hobbyer har ofta bättre vardagsstruktur med kost, motion och vila. Men vi måste också öva på att ha tråkigt!
– Jo, och det spontana måste få plats. Barn måste kunna gå ut och spela hockey i timmar eller klättra i träd. Det är motivationen som ger framgång i hobbyer, fyller Lindström i.
– Vi kan varva med att vara hemma och läsa, måla eller bara vara. Att läsa ger lugn och stimulerar samtidigt, säger Emelie Hansen.
Hur mycket tid är lagom för organiserad verksamhet?
Barn ska inte ha hobbyer varje dag, anser föräldrarna. De försöker läsa barnens signaler för att veta vad som är lagom.
– Som förälder ser man när det blir för mycket. Barnen blir trötta och okoncentrerade. Glädjen är viktig i fotbollen och i all hobbyverksamhet, säger Lindström.
Föräldrarna tycker att det är okej att bli borta från en hobby då och då, men reglerna varierar mellan familjer och hobbyer.
– Den äldre har kontrakt. Väljer man bort en träning blir man bänkad. Det är en säkerhetsfråga, för att laget går så fort framåt, klargör Hansen.
– Jag låter sonen gå på kalas i stället för träning. Det är ändå hans fritid. Om jag förbjuder kompiskalas kan han tappa lusten att spela, funderar Åberg.
Hobbyer stärker barnens självkänsla och trygghet
En meningsfull fritid ger både fysisk och mental styrka.
– Fotboll ger god fysik, men också självkänsla, motivation och koncentration. Det hjälper dem i skolan längre fram, säger tränarpappan.
När ett barn lyckas med något det övat länge på, särskilt efter en tung dag … det är magiskt.
– Och inte bara i skolan, utan också livet, fortsätter Åberg. Ett barn kan lysa i en hobby när skolan känns svår. Det kan ha stor betydelse för självbilden.
Lindström nickar.
– När ett barn lyckas med något som det övat länge på, särskilt efter en tung dag … det är magiskt.
Hansen betonar lagandan.
– Synkroniserad konståkning är en laghobby. Barnen lär sig att tillsammans måste vi lyckas. De hjälper varandra och hejar också på motståndarlaget. Allt det här bygger upp empati.
Skärmtid, gemenskap och gränser
Skärmar är en naturlig del av livet, men kräver balans, konstaterar föräldrarna.
– Spelandet är också en hobby och barnen har sin spelgemenskap. Min son spelar med sin kusin Alvar i Bergen, det är deras sätt att umgås.
Daniel Lindström säger att sonen ibland använder kusinen som argument för att få fortsätta spela.
– Minecraft är okej. Det är kreativt. Men allt dravel med smink och kläder … det har jag inget tålamod med, säger Emelie Hansen.
Lindström skrattar.
– Det svåra är att kompisar kan ha så många olika spel och appar. Vi försöker hålla koll och se till att skärmtiden ryms med i helheten med motion, vila och fritid.
Föräldrar upplever nya världar och gemenskap
Hobbyerna berikar också de vuxnas liv.
– Det blir som en andra familj. Vi har fått vänner för livet och gör mycket talkoarbete ihop, berättar Emelie Hansen.
– Gemenskapen är viktig. Min fru, som mest hållit på med musik har hittat sin plats i fotbollsvärlden. Det känns fint att göra något tillsammans för barnen, säger Lindström.
Det blir som en andra familj. Vi har fått vänner för livet och gör mycket talkoarbete ihop
Magdalena Åberg beskriver sig själv som föräldern som håller sig i bakgrunden.
– Jag går gärna och joggar eller på en utställning under träningar. Men hobbyerna har gett upplevelser jag aldrig fått annars. Jag har sett nya stadsdelar och upplevt fotbollskultur.
Familjens livsstil påverkar barnens fritidsval
Ibland är hobbyer inget man planerar.
– Våra barn har ofta följt med oss föräldrar på konstutställningar. Jag trodde att de skulle börja hata konst, men nu går de på muséer av egen vilja, säger Åberg.
Lindström håller med.
– Barn tar efter vad föräldrarna tycker är viktigt. Rörelse följer med. Musik följer med.
När hobbyer skaver eller tar slut
Föräldrarna är eniga om att det kan vara lätt att börja men svårt att fortsätta en hobby när kraven ökar. Hansen minns en vändpunkt.
– Den yngre dottern gick gärna till träningarna, men satte sig sedan på isen och gjorde ingenting. Det kändes inte meningsfullt. Hon fick prova på dans, och en dag ville hon tillbaka till isen. Hon hade nog mognat.
Åberg berättar om en tyngre erfarenhet.
– Det blev dålig stämning i sonens lag och han fick ont i magen. Vi tog upp de negativa kommentarerna med laget, men inget ändrades. Till slut var vi tvungna att sluta med fotbollen. Symtomen försvann direkt, men processen var tung.
Hennes dotter slutade när laget delades in i nivåer.
– Hon kände att hon skulle bli bortvald. Det var ledsamt.
– Jo, dropouten i 14 till 15-årsåldern är ett problem. Kraven ökar. Alla vill inte eller kommer inte in i tävlingsgrupper, konstaterar Lindström.
Föräldrarna anser att deras viktigaste uppgifter är att finnas till hands och att hjälpa till vid behov.
– Man får både stödja och peppa, både i med- och motgång, säger Lindström.
– Och ge av sin tid. Så att de orkar när vardagen blir krävande, både i hobbyer och i skolan, säger Hansen.
Läs också de andra artiklarna i temahelheten Fritid – länken är här.
