Innehållsrikt och mastigt – men läsvärt om bildningsorienterad didaktik

Att ge en kort men rättvis presentation av boken Didaktik för lärande och bildning låter sig inte göras. Det är en bok som är nästan övermäktig i sin stoffrikedom – om det vittnar en referenslista på 14 sidor, liten font, i två spalter. Med andra ord kan den med fördel avnjutas i mindre portioner. Jag tror att de flesta kan finna kapitel och avsnitt som intresserar mer än andra.  

Med boken vill författarna tackla två problem. Det ena är att didaktiken, som är lärarnas professionsvetenskap, ofta förbises i olika pedagogiska teorier. Det handlar till exempel om den viktiga hur-frågan. Hur-frågan, när det gäller temat bildning, handlar bland annat om val av undervisningsinnehåll. Det andra problemet är, menar författarna, att det är fullt möjligt att i pedagogiskt arbete missa elevernas bildningsprocesser. Därför finns alltså ett behov av att presentera och belysa ett bildningsdidaktiskt perspektiv på undervisning. 

Överambitiöst grepp

Det digra innehållet delas in fyra huvudkategorier: Introduktion till bildning och didaktik, Humanistisk didaktik, Värdegrundsperspektiv och bildning i undervisning samt Bildningsdidaktisk utveckling. Kategorierna är indelade i kapitel och underkapitel med rubriker som hjälper läsaren orientera sig. Författarna är också generösa med korsreferenser, vilket även det underlättar läsningen.

Min bok är efter genomläsning full av understrykningar och av pilar, kommentarer och utropstecken i marginalen.

Min bok är efter genomläsning full av understrykningar och av pilar, kommentarer och utropstecken i marginalen. Mycket är intressant, men det överambitiösa greppet att få med så mycket som möjligt av teorier, ingångar, pedagogiska tänkare och även konkreta exempel och didaktiska modeller gör att jag ibland saknar en lite mer grundlig genomgång av vissa teman. 

Man ser knappt skogen för alla träd, och vad begreppet bildningsdidaktik egentligen innebär växer fram under läsningens gång, men definitioner och förklaringarna är många – det är som sagt många tänkare och teoretiker som kommer till tals i boken.

Klafkis fem nyckelfrågor

Gemensamma nämnare är dock att bildningsorienterad didaktik domineras av innehållsfrågor, värderingar och lärares självständiga val. Innehållet ska vara öppet (inte färdigt och stängt), och inbjuda eleven till ett aktivt förhållningssätt så att hen är öppen för olika tolkningar och synsätt. I en bildningsorienterad didaktik betonas större kunskapssammanhang, olika perspektiv förs in och eleverna uppmuntras att ta ansvar och utveckla omdöme. För att så ska kunna ske behöver innehållet vara erfarenhetsbaserat. 

Allt detta kan man känna igen i Wolfgang Klafkis fem nyckelfrågor. Klafki är en av didaktikens stora namn, och han återkommer på flera ställen i boken. Han fokuserade redan 1958 på bildningsvärdet i undervisning då han formulerade frågorna som fortsatt är relevanta: Vad kan detta innehåll säga om större sammanhang? Vilken relevans har innehållet för elevernas liv här och nu? Hur kan kunskapen vara viktig för elevernas framtid? Hur kan jag göra detta begripligt och intressant för just mina elever? 

Glöm inte lärarens fantasi

Att undervisa bildningsorienterat kräver fantasi av lärare, och avsnittet om moralisk fantasi är i mitt tycke ett av de intressantare, och ett där jag hade velat få lite mer fördjupning. 

Boken är teoretisk och filosofisk. I vissa kapitel kommer den dock närmare klassrumsgolvet, som i det om didaktiska modeller (kap. 5). I kapitlet om bildningsdidaktisk modellering (kap. 13) diskuteras den roll didaktiska modeller kan ha som en brygga mellan teori och praktik och hur de kan vara tankemodeller och verktyg för lärare.

Här återkommer författarna till att man inte får glömma bort fantasins betydelse, lärarens fantasi alltså, och att modellerna är till för att ge fantasin analytiskt stöd och därmed leda till god undervisning. I slutändan handlar det om att pedagogisk-didaktisk teori sammanfattas i en modell som i klassrummet tar sig uttryck i undervisningskonst, lärarhantverk, didaktisk klokhet och takt.

Lämplig som läscirkelbok i ett lärarlag

Boken är tänkt för lärarstudenter, men även för verksamma lärare. Som läscirkelbok i ett lärarlag kunde den ge underlag för många fina diskussioner, men den kräver en del av sin läsare.

I efterordet sammanfattar dock författarna det hela väldigt fint:” Det är i slutändan ingen rättighet att få undervisa … Snarare är det ett förtroende vi får av elever, föräldrar och samhället i stort; att vi inte bara umgås med andra på ett varsamt och taktfullt sätt, utan att vi i vår undervisningsverksamhet förmedlar genomtänkta upplägg, väl utvalda innehåll, och att värdegrunden i det vi gör är bärande för båda dessa. /…/ det finns därför goda skäl att anse läraryrket vara ett av de svårare yrken som finns.” (s. 303). 

• Bildning